Cykeltur i snö

Solen strålade över den nyfallna snön på förmiddagen. Jag frågade Thomas om vi skulle cykla i dag. Jo, det tyckte han att vi skulle.

Turen gick in mot stan, nästan samma väg som när jag sprang ”Broarna runt”. Jag hade inte riktigt tänkt på att det snöat en decimeter sedan jag sprang där. Det var bitvis plogat, och där gick det bra att cykla. men ibland var snölagret var några centimeter tjockt och då slirade däcken.

På cykelvägen mot Selja och Långlet kunde vi cykla i breda däckspår, eller där snön var orörd. Det var ungefär lika svårt vad man än valde. Då och då gled cykeln åt sidan, så jag fick sätta ena foten i marken för att styra rätt. Det kom en massa små ord från mig (osch, oj, iii, åhh) när jag kände att jag tappade balansen.

Mitt grepp runt styret var så hårt att jag blev skakig. Det gick inte att slappna av särskilt långa stunder, och jag trodde att gränsen för vad jag skulle klara av skulle passeras. Men samtidigt var det väldigt roligt att cykla i snön. Solen och de två plusgraderna värmde skönt, och sällskapet gick det inte att klaga på.

Vi cyklade till Eldris. På vägen dit mötte vi flertalet bilar med takboxar. Mellan tallarna skymtade skidåkare med olika åkteknik. Strax innan kontrollstugan vände vi för att ta en annan väg hem. Vi följde skoterspår och kom tillbaka till Långlet. Därifrån cyklade vi samma väg som jag sprang häromdagen: mot Östnor och Öna för att sedan komma tillbaka till stan. Det kom ett lätt snöfall och blåste lite motvind slutet. Väl hemma var vi både trötta och hungriga.