Utterspaning

På väg hem från mitt andra skidpass tidigare i dag fick jag se något som jag blev riktigt glad över. När jag kom till bron över Österdalälven såg jag något brunt dyka ner under vattenytan. Var det en gräsand? tänkte jag.

Medan jag pratade med mamma i mobilen stannade jag och tittade. Snart kom det upp en nos med långa morrhår, och sedan såg jag även den långa och kraftiga svansen  – en utter! Den vilade sig vid iskanten en stund, och tittade med sina mörka ögon förnöjsamt upp på mig (såg det ut som). Sedan dök den under isen.

Aldrig förut har jag sett en utter på så nära avstånd, och aldrig hela djuret på en gång och så länge. Jag har aldrig haft för avsikt att spana på utter, men är väldigt glad för de gånger jag har fått se en. För någon vinter sedan såg Thomas och jag kanske två uttrar lite längre upp i älven. Vi hörde plask och såg dem sedan simma längre ut i älven. När jag bodde i Småland har jag för mig att jag såg en utter, eller två, i en bäck. Men de försvann så fort när de blev varse om oss. Det var vinter då också, och jag har för mig att vi (mamma och jag) såg blodrester på isen av något uttern ätit.

I dag blev det – helt oväntat – den bästa utterspaningen hittills.

Annonser
Det här inlägget postades i Annat fint och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Utterspaning

  1. MarveW skriver:

    Fantastiskt, har nog aldrig sett en utter i vild natur. Stort.

  2. Ja, det kändes stort och fint att få se den. Den såg ut att trivas, trots trafiken på bron ovanför.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s