Skidorientering i Grönklitt

edij_170114_skidorientering_gronklitt_1_600x400Skidorientering är något som jag ägnat mig åt ytterst sparsamt. Det beror nog till stor del att jag växte upp i Småland, förvisso på det någorlunda snösäkra Höglandet, men som liten visste jag nog inte ens att skidorientering fanns.

Första gången jag testade var på ett skidläger junioråldern. Sedan dröjde det tills jag flyttade till Dalarna innan jag åkte nästa gång. Nu har jag åkt några tävlingar, men bara några få. Faktiskt har jag tävlat mer än jag tränat. I mitten av januari åkte jag två tävlingar i skidorientering i Grönklitt.edij_170114_skidorientering_gronklitt_2_600x400Här är starten första dagen, mitt på Hund- och pulkaspåret. Jag hade inte helt koll på min utrustning, så det var något riskabelt att stå närmare än en stavlängd ifrån mig. När startklockan pep hade jag inte lyckats få in kartan i kartstället (15 sekunder går väldigt fort när man ska fumla med vantar och karta), men jag höll mig ganska lugn ändå och skejtade sedan mot startpunkten.

Banan var ganska enkel. Det var inte särskilt många vägval, men nog svårt för mig ändå. Och väldigt jobbigt. Med hög puls kämpade jag mig fram i de branta backarna och i de smala spåren. Skejtteknik är definitivt något som jag behöver träna på.
edij_170114_skidorientering_gronklitt_3_600x400Runt banan tog jag mig, och åkte trött och glad i mål den första dagen. Det kändes som det jobbigaste jag hade gjort, och dagen därpå väntade en nästan dubbelt så lång bana.edij_170115_skidorientering_gronklitt_1_600x400Det var bästa tänkbara förutsättningar för att arrangera skidorientering: mycket snö, sol och lagom många minusgrader.edij_170115_skidorientering_gronklitt_2_600x400Andra dagen var starten på norra delen av Östra Rädsjön. Det var långdistans med varvning och kartvändning.edij_170115_skidorientering_gronklitt_karta_600x400

Här är delar av medeldistansbanan. Vid tionde kontrollen fick man vända kartan för att se resten av banan.

Det finns olika typer av spår. På de här två tävlingarna var det bredspår (de heldragna gröna linjerna, 35 % av spåren) och smalspår (de streckade gröna linjerna, 65 %).

Bredspår är minst 2 meter breda, så där kan man skejta – eller åka klassiskt. Det är fri stil i skidorientering, så man får välja hur man vill åka. Ibland måste man åka på smalspår. De är 1–1,2 meter breda, och oftast bara körda med skoterbredd. I smalspår måste man ofta staka sig fram, men det kan gå att ta något skejtskär också. Sedan kan det finnas skidspår av mycket dålig kvalité (de markeras med en linje med punkter), och rastrerade öppna ytor. Där det är markerat med grönt får man åka, där det är markerat med rött får man inte åka. Vilka spår som är smartast att använda beror på höjdskillnad och längd. I orientering gäller det att hitta den snabbaste vägen mellan kontrollerna.

Annat om skidorientering
Artonde bäst (När jag åkte SM förra året.)

Annonser
Det här inlägget postades i Träning & tävling och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skidorientering i Grönklitt

  1. Ping: Ett lyckat maraton i Grönklitt | En dag i juni

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s