Skidtur till Bergkarlås

Det ligger ett tjockt täcke av snö i skogen nu, och i går testade jag att ta mig till Hans-Ove-spåret i Bergkarlås via Noret–Färnäs-elljusspår. Som vanligt joggade jag upp till Rödmyränget, och bytte om till pjäxor där.

Innan jag stakade iväg mötte jag två skotrar, som verkade ha försökt köra mellan spåren, men inte lyckats helt. Skidspåren var rejält slitna, men fullt dugliga för mig.

När jag kom till den första vägen vek jag vänster, följde vägen en bit och svängde ner mot Färnästjärnen (som numera inte är mer än en myr). Därifrån var det kört med skoter på den tidigare ridleden (det har funnit skyltar där tidigare, men nu såg jag dem inte), så jag kunde med lätthet ta mig ända fram till de fina spåren i Bergkarlås, via Bergkarlåsflotet.

Slingrande spår tog mig förbi bygdegården och vidare upp till Risa, och där jag genade lite. Kroppen kändes trött och hungrig, och det blåste kallt över de öppna vidderna, så jag ville få så lite nedförsbacke som möjligt. Enligt en vädertjänst på nätet skulle det vara minus fyra grader i Mora, men kännas som minus åtta. Där uppe kändes eftermiddagen rysligt kall. Värmevästen kom väl till pass när jag sakta gled utför ner mot utgångspunkten.

När det planade ut stakade jag idogt för att få upp värmen i fingrarna. Med envishet går det (det måste gå). Nere i skogen, på skoterspåret, blåste det åtminstone inte.

När jag väl blir kall om fingrarna tar det lång tid att bli varm igen. Fingrarna bleknar och tappar känseln. Det kallas  Raynauds fenomen, och jag har haft det i runt tjugo år. Det behöver inte vara särskilt kallt för att fingrarna ska bli vita, det händer även inomhus och sommartid. Blodkärlen drar ihop sig och blodcirkulationen blir tillfälligt dålig. Det är obehagligt, men jag vet att det går över bara jag blir varm igen.

När skymningen föll såg jag en lykta från elljusspåret och genade dit på en älgtrampad väg. Skogen var tyst och jag kände mig fri. Under joggingturen hem fick jag upp värmen.

Hans-Ove-rundan är jättefin på många sätt: slingrande, hårda spår med mjuka svängar över åkrar, magnifik utsikt vid Risa ner mot Mora och Siljan, och goda solchanser en molnfri dag. En blåsig och kall dag är de långa nedförsbackarna efter den första halvans stigning en nackdel. Extra kläder att ta på innan man åker neråt rekommenderas varmt.

Mer om Hans-Ove-rundan:
En solig tur i mars 2016
Mora outdoor

Annonser
Det här inlägget postades i Ute och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s