Städa utan dammsugare

Att städa med dammsugare var länge självklart för mig. Det är märkligt, eftersom jag alltid ogillat maskiner och apparater som låter mycket.

Oljud och pipande brandvarnare
Efter flera år i vår lägenhet skaffade jag hörselskydd för att slippa höra oljudet när jag, eller Thomas, dammsög i lägenheten. Då stod jag på något märkligt sätt ut med att brandvarnaren utlöstes näst intill varje gång fläkten på dammsugaren hamnade under den. Jag lärde mig att vara förutseende genom att plocka ur batteriet innan jag startade dammsugaren. När jag började funderade på att ersätta min dammsugare – mot en tystare – insåg jag att man inte måste städa med dammsugare.

För för några månader sedan sa jag adjö till dammsugaren. En som ville ha den i sin sommarstuga nappade på min annons. Tur för mig, för jag hade fått nog.

Mopp och vippa
Så hur håller vi rent nu då? Jo, vi städar med mopp och vippa. Golvet torrmoppas med en mopp på ett vridbart stativ på ett teleskopskaft. Det mesta som fastnar i moppens kanter plockas bort och slängs bland brännbart. Sedan skakas moppen utomhus. Städningen avslutas med våtmoppning. Då byts moppen ut mot en uppblött trasa.

Hyllor, dörrfoder och allt annat dammas med dammvippa. Vippan skakas av utomhus.

Tyst städning utan el
Det är stor skillnad att städa nu jämfört med tidigare. Städutrustningen tar mindre plats än tidigare, vilket har gjort städskåpet rymligare och lättare att hålla ordning i. Det är smidigare att svepa fram med en mopp än att dra en dammsugare över golvet. Nu kan vi städa helt utan el, och städningen kräver inte särskilt mycket energi. Blir man trött kan man ju vila en liten stund. Men det bästa är nog att det är så tyst och behagligt att städa nu.

Den enda nackdelen jag mött hittills är att vissa dammpartiklar, och grus som lätt följer med skorna in i hallen, inte följer med i moppen. Men problem kan ofta lösas. Det som inte följer med i moppen samlas ihop i en liten hög, och sopas upp med en borste på en skyffel.

Städa, städa varje fredag!

Nåja, i vårt hushåll delar vi på städningen, och man får städa vilken dag man vill. Vi städar varannan gång, och städar man inte inom två veckor får man en tilläggsstädning.

Annonser

Några stjärnor och en elefant

När det närmar sig jul brukar en jultokig vän till mig anordna en pysseldag (som vanligtvis även inkluderar en uppsjö av juliga hemgjorda godbitar). I år kunde jag inte vara med, men ville ändå delta på något sätt.

I höstas träffade jag en kreativ släkting, som då ägnade sig åt origami. Hon vek mängder av femuddiga stjärnor i papper. Det ville jag också göra. Åtminstone några stycken. Instruktioner hittade jag här och här.

Pynt är inte riktigt min grej. Det är för besvärligt att hålla reda på, städa och fixa med. Men i år blev det ett enkelt pynt hos mig i alla fall. Inte särskilt juligt, men ändå lite.

Stjärnorna fäste jag på pinnar, som jag stack ner i en blomkruka. Om man får lust kan man blåsa på stjärnorna, då snurrar de fint.

När jag hade vikit några stjärnor ville jag ha en ny utmaning. Då lärde jag mig att göra en elefant. Instruktion till den finns här.

Andra före oss

Det har varit lite problematiskt med vår post de senaste åren. Vi har fått andras post, och vår post har kommit till någon annan. Ibland har det dröjt flera veckor innan vår post kommit fram till oss, vilket har orsakat diverse följder.

En orsak kan säkert vara oordningen på märkningen av alla postlådor, som hänger på en lång, lång rad vid hyreshusen. Men nu har jag piffat upp vår låda i alla fall.

Under vårt namn stod ett annat, och under det ännu ett. Jag skrapade mig bakåt i historien. Innan oss bodde det en E Sten i vår lägenhet, och innan dess stod det A Axelsson på postlådan. Det sista namnet var Jonsson.

Jag kommer inte så långt i mina funderingar, men det är liksom spännande att tänka att de där personerna, vilka de nu är eller var, har bott där vi nu bor. Vilka var de, hur länge bodde de där, hur såg det ut hos dem?

Nu, när vi har en ny fin skylt, fungerar posten mycket bättre. Vi har inte fått någon annans post på länge. Om någon annan fortfarande får vår post är svårt att veta.

Läppsalva med bivax och kokosolja

Enkelhet är bra. Jag gillar okomplicerade saker, och speciellt recept med få ingredienser. Sedan något år tillbaka använder jag en läppsalva som jag gjort själv. Den består av bivax och kokosolja. Så enkelt är det, och den är enkel att göra.

Jag gör den direkt i en liten aluminiumburk med skruvlock. Burken ställer jag direkt på spisplattan och har lägsta värme på. Det brukar bli lagom med hälften bivax och hälften kokosolja.

När allt smällt kan man röra runt lite, sedan får salvan stelna. Blir den för mjuk kan man värma upp den igen och tillsätta lite mer bivax. Blir den för hård blandar man bara i mer kokosolja.

Man kan säkert använda någon annan olja om man vill det. Kakaoolja kanske.

Ordning i kryddhyllan

De senaste dagarna har jag haft lite städmani. Det började med att jag bar stora lådor med kläder och tyger från förrådet in i lägenheten. Där sorterades byxor, strumpor, tygstuvar och annat i högar: ha kvar eller ge bort.

Jag blev inte klar den dagen (det var mig tyvärr övermäktigt att gå igenom allt på en gång), men rensningen resulterade i två påsar med textilier, som hamnade i den kommunala insamlingen.
Sedan var det dags för kryddburkarna i köket. I och med att jag nyss köpt ett nytt kryddkar, det lilla till höger i bild, var jag ju tvungen att rensa bort ett gammalt (enligt knuffmetoden: en sak in, en annan ut). Jag fyllde på några burkar, bytte ut några, och slängde några som blev över. Det innebär så klart att de källsorteras.

Standardkryddorna är salt och grovmalen svartpeppar. Sedan brukar vi ha en tillfällig krydda, som ofta är oregano. När den är slut får man önska något nytt. Men jag har frångått den principen en hel del. Dillen köpte jag när jag blev starkt sugen på ris med dillsås och frysta ärtor. Gurkmejan har jag färgat tyg och pasta med, och haft i diverse grytor. Den gula färgen är så fin! Kardemumma, kanel, ingefära och nejlika använder jag i bakning och till någon mugg med varm choklad också. Några kuvert med saffran finns också i mina gömmor.

I går längtade jag efter pizza med banan och curry, så då fylldes skafferiet på med en currypåse. Å, vad gott det var! Bananens sötma och curryn gifte sig verkligen. Jag funderade även på att inhandla spiskummin , som brukar finnas i kryddmixer till taco, men var osäker på smaken och hur jag skulle använda det. Jag försökte, i smyg, sniffa lite på förpackningarna i affären, men kände ingen doft alls. Kanske väljer jag spiskummin en annan gång, när en annan krydda tagit slut, och jag kommit på ett bra användningsområde. För varför ska man ha sådant man inte har användning för?

Nisse har flyttat in

edij_170208_01teakbord_600x400Vi har letat efter ett bord att ha mellan soffan och fåtöljen ett tag. Thomas ljusa träbord har stått där tidigare, men nu ville vi ha något som passar lite bättre stilmässigt – i teak. Vi håller ju på att få fin ordning här hemma.

Först sökte jag efter soffbord, men de flesta visade sig vara för stora. Då kom jag på att det kanske fanns något som kallas tidningsbord, och när jag sökte på det fann jag flera näpna bord.
edij_170208_02teakbord_600x400Ett av dem såg riktigt fint ut, och fanns i en nätauktion. Jag var med och bjöd när auktionen närmade sig slutskedet, och vann! Bordet kom till oss förra veckan i ett stort paket, och jag öppnade det med spänning. Bland en stor mängd tidningspapper plockade jag upp bordet och blev positivt överraskad. Det var i riktigt fint skick, och passade så bra hos oss.

Det är ett gammalt tidningsbord i stringmodell med teakskiva. Hur gammalt det är vet jag inte, men jag är glad att jag kan fortsätta använda det. Jag gillar gamla saker, och blir förtjust varje gång jag kan använda något gammalt, i stället för att köpa nytt.

Något annat jag tycker om är när material går igen i flera olika möbler. Det kan nog bli för mycket (hos oss är det teak som är poppis just nu), men ett fåtal saker som har något gemensamt tycker jag är riktigt snyggt. Det här bordet blir dessutom en länk mellan soffan och stringhyllan vid mitt skrivbord.
edij_170208_03teakbord_600x400Träskivan är lite ljusare än soffan, men det kunde varit större skillnad. Det är så fint när träet skiftar färg i olika ljus, och så får det liksom liv på nytt när jag oljar det lite då och då.
edij_170208_04teakbord_600x400Det finns ingen märkning på bordet, men i annonsen stod det att det är ett Nils Strinning-bord. För mig spelar det ingen större roll om Strinning har formgivit det, eller om det är en kopia. Fint är det i alla fall, och det har fått namnet Nisse (efter Strinning, så klart).

Mer hos oss
Soffa och fåtölj – I teak förstås
Insnöad på teak – Några tankar om teakmöbler
Hemma – Blandade inlägg med sådant som ryms hemma hos mig

Insnöad på teak

Ordning är ju mitt ledord det här året, och det inkluderar givetvis hemmet. Jag vill få det fint (eller finare) här hemma; fixa bättre förvaring och inreda snyggt.

När jag tittade mig omkring i morse slog det mig att mycket av inredningen i vår etta är av trä, och i träfärg. I det stora rummet ligger en plastmatta med trämönster, och i kombination med alla trämöbler tyckte jag plötsligt att det såg lite komiskt ut med allt i trä – Thomas stora skåp i bok, mörka teakmöbler, ett ljusare bord och slitna trösklar. Men trä är fint, det känns levande och det är lätt att vårda.

Jag tycker verkligen om trä, och nu (eller långt tidigare?) har jag fastnat för teak. I höstas köpte jag en soffa och en fåtölj i teak. Sedan tidigare finns en byrå i hallen, en stringhylla och ett skrivbord. Snart kommer soffan och fåtöljen få sällskap av ett bord – i teak så klart.

edij_170203_teakmobler_600x400

Ett tag funderade jag på att köpa en lampa med fot av teak, och bestick med teakhandtag, men det kändes liksom för mycket. Jag tycker att teak är riktigt snyggt, men snyggast är det nog i lagom mängd.

Vad tycker du? Hur snyggt är det med teak? Kan det bli för mycket? Har du något i teak?

Annat hos mig
Hemma – Blandade inlägg med sådant som ryms hemma hos mig