Mot nya projekt

Snart ska jag pusta ut efter de senaste veckornas många långa och intensiva jobbdagar. Thomas och jag har jobbat tillsammans med ett stort projekt. Jag kan minnas dåligt, men jag tror aldrig att jag har känt mig så stressad och otillräcklig tidigare. Jag vill helst inte känna så igen.

Den största anledningen är nog att jag inte har satt tydliga gränser för vad jag orkar och vad jag ska göra (och inte mindre viktigt: inte göra). Jag vill så gärna att allt ska bli så bra som möjligt – helst perfekt. Men var drar man gränsen? Flera gånger har jag passerat en rimlighetsgräns, men ändå fortsatt läsa texter, markera fel, klicka kortkommandon på tangentbordet och gå igenom allt ännu en gång.

Jag har inte varit särskilt snäll mot mig själv, tyvärr. Det ska jag gottgöra nu. Jag ska ta hand om mig och planera framtiden bättre. På slutet av det här projektet har det ändå vänt och jag känner mig nöjd, och faktiskt riktigt glad.

Innan jag drar igång något stort projekt igen ska jag se till att ha stora marginaler och tydliga mål. Nu ska jag ta ledigt från jobbet ett tag och fundera ut några nya (roliga och små) projekt.

Annonser

Tid för förändring

edij_161111_mane600x400

Den senaste månaden har jag – till följd av att jag sagt ja till alldeles för mycket – känt mig stressad. Jag har jagat timmar och ork att hinna med allt, samtidigt som jag samlat på mig ännu mer att göra – det har inte fungerat. Stressen har bara växt. Ser man det med distans är det ett ganska idiotiskt beteende. Till slut blev jag förkyld, och även om det inte enbart berodde på att jag stressat, insåg jag att jag vill leva annorlunda (för vilken gång vet jag inte, men varje försök kanske leder framåt även om jag halkar bakåt ibland?).

Jag vill vara sund, göra sådant jag tycker om och mår bra av. Allt för ofta har jag suttit vid datorn flera timmar i sträck, förmodligen i tron om att jag skulle vara effektivare då. Men effekten är tvärtom den motsatta. Jag jobbar inte bättre om jag pressar mig att hinna så mycket som möjligt utan någon rast.

Jag har liksom blundat för mina behov. Men det ska jag inte göra längre. Jag ska bry mig om mig själv mer, och förhoppningsvis kan jag även bli en bättre medmänniska – för visst är man trevligare mot andra om man mår bra själv?

Min första förändring är att endast sitta vid datorn korta stunder i taget. Jag ställer in nedräkning i mobiltelefonen, och när den piper är det dags för något annat: någon gympa, en promenad, ett träningspass eller bakning. Bara jag reser mig och rör på mig en stund.

Sedan ska jag komma igång med träning igen. Förra hösten hade jag en bra rutin med olika löppass. Kanske blir det något liknande nu. Jag ska i alla fall boka in flera dejter med mig själv då jag ska röra på mig på olika sätt.

Himlen är grå, och månen ska visst vara särskilt stor nu (se större ut). Jag ser den inte nu, men i fredags såg den ganska stor ut när jag gick hem från stan.

Något nytt

I dag har det varit sommarvarmt, och jag hann ligga på stranden en stund efter jobbet. Något dopp blev det inte, men jag svalkade fötterna en stund. Sedan blev det lite jobb hemma innan jag gick in till stan för att ha middagsdejt med Thomas. Vi åt pizza och sallad i solsken vid Järnvägskiosken. På hemvägen gick vi förbi Statoil och köpte efterrätt: varsin glass.

Nu är det lite lugnare på jobbfronten, även om det blev lite stressigt i dag också. Varför låter jag alltid jobbet styra? Hur viktigt är det egentligen? I alla fall har lusten att lära mig något nytt infunnit sig, och det tror jag är ett sundhetstecken. I kväll har jag hittat flera intressanta handledningar för dataprogram (vilket inte låter toppenroligt precis, men det är precis vad jag tycker att det är). Det finns så mycket som jag inte ens vet om att man kan göra. Jag ser fram emot att lära mig något nytt (eller massor) som jag kan ha användning för i olika sammanhang. Men själva lärandet får vänta till en annan dag.

Lugnare dagar

Den senaste veckan, eller veckorna, har varit tuffa jobbmässigt. Det brukar vara så den här tiden på året, så jag var beredd på det, och på ett sätt har jag nog vant mig vid hur det brukar vara och kan hantera det lite bättre varje gång. Jag vet vad som väntar, men ändå hamnar jag lätt i gamla vanor. Eller snarare ovanor.

Även om jag varje år har mer rutin, och är något bättre på att behålla lugnet när problem uppstår, känner jag att det är ohållbart att låta jobbet ta så stor del av mitt liv, även om det bara är några veckor. Problemet är att jag inte tillåter mig att göra andra saker som jag behöver för att må bra; träna till exempel. Jag bara måste; måste göra det här nu, måste bli klar med det där. Och så dyker det hela tiden upp nya uppgifter.

Det måste ta slut. Jag vill inte vara så där upptagen. Självupptagen. Jag vill inte låta jobbet ta över, så att jag glömmer bort mig själv, vad jag vill och vad jag mår bra av.

De jag jobbar med är kanske ännu mer stressade. Det är ju svårt att veta, för alla har sitt sätt att hantera och visa stress. När det finns mycket att göra finns det också många sätt att få det gjort. Mitt i den intensiva perioden, när jag själv har det lite lugnare, är det intressant att iaktta andra som är mer jäktade. Då är det så lätt att se att det inte är värt det. Jag vill säga: Ta det lugnt, hela världen går inte under om du inte gör det där just nu, ta en paus, stanna upp en stund och tänk efter, andas och njut av stunden.

För ett tag sedan läste jag någonstans om personer som lider av att de ofta säger saker rakt ut, utan att tänka efter först. Ett tips var att de skulle ställa sig själv följande frågor: Måste det här sägas? Måste det sägas av mig? Måste det sägas nu? Häromdagen använde jag den metoden, men på ett annat sätt. Jag ersatte sägas med göras. På den första frågan svarade jag ”Ja, av någon”. På den andra frågan svarade jag ”Inte nödvändigtvis”, och på den tredje frågan svarade jag ”Nej”. När jag tänkte efter så var ju den där saken inte så viktig. Just då. Det kände så skönt att säga nej, även om jag visste att jag förmodligen skulle behöva göra den lite längre fram. Men inte just nu.

Det händer ofta att jag går in i (eller upp i) mitt jobb. Jag kan bli självcentrerad och perfektionistisk. När jag inte kan göra saker i min takt, utan tvingas att skruva upp tempot blir jag stressad och har svårt att hantera annat runt omkring. Då är jag troligtvis inte särskilt rolig att leva med. Att vara stressad är inget tillstånd jag trivs med.

Väldigt ofta tycker jag om att jobba och göra nya och spännande saker, eller rutinmässiga uppgifter. Jag vill så klart ha kvar det, men jag vill inte att jobbet ska påverka mig på ett negativt sätt. Jag vill inte förändras till det sämre när jag har mycket att göra. Det är något jag vill förändra.

Det enklaste är nog att sluta säga ja till sådant som jag inte helt säkert vill göra. Jag tror att jag skulle må bra av att förtydliga gränser för vad jag vill och inte. Ofta är jag mitt emellan, varken eller liksom. Jag är inte helt glad, men inte ledsen heller. Jag vill ha mer än så. Jag vill känna mig riktig och hel; helt glad och helt här och nu. Och jag måste ge mig själv större marginaler, så jag inte blir stressad.

Kanske måste jag öva mig på det här ett tag, för att det ska bli naturligt, men jag vill verkligen ha en förändring, så jag tror att det är möjligt.

Tid för lite vad som helst

Semestertiderna är slut för många och jag känner att jag vill ha mer sommar och mer ledigt. Jag planerade inte sommaren särskilt mycket, men bromsade in och gjorde det mesta i ett lugnare tempo. Jag var ledig några dagar i början av juli, då åkte Thomas och jag till Småland. Sedan var jag i Sälen och sprang orientering en vecka i slutet av månaden.

Nu har jag rumlat in i jobbtempot igen och det är intensivt så här i början, som om alla försöker komma ikapp och göra det som inte gjorts under semestern. Många gånger har jag lätt för att engagera mig djupt i jobbgrejer speciellt när det handlar om sådant som jag är intresserad av men jag tror att det är viktigt att ha en tydlig gräns mellan jobb och fritid. Det är lättare att säga det än att faktiskt hålla den där gränsen. Även om jag vill lämna jobbet på jobbet så pockar det ofta i mina tankar. Att ofta jobba hemma gör inte saken lättare (men friheten i att kunna styra arbetstiden och -platsen är jag väldigt nöjd med i övrigt).

Det lugnar nog ner sig snart, förhoppningsvis. Jag hoppas i alla fall att jag snart kan vara ledig snart igen. Och jag ska sätta tydliga gränser både praktiskt och i tankarna. Tid för jobb och (mycket) tid för lite vad som helst.

En timme i taget

Jag har fastnat framför datorn för mycket den senaste tiden. Det är så mycket jag ska göra, som bara kan göras i den. Foton ska redigeras, texter ska skrivas, räkningar ska betalas och filer raderas eller säkerhetskopieras.

I dag har min lösning på problemet varit att ställa mobilens nedräkning på en timme. Maximalt en timme får jag sitta framför datorn i ett sträck. Sedan måste jag göra något annat i minst en halvtimme. Det har fungerat bra, och jag tycker att jag har varit ganska effektiv.

När jag inte har suttit vid datorn har jag satt papper i pärmar, sprungit intervaller på smala skogsstigar, lagat mat, bakat bröd, bokfört och planerat för ett kommande kalas. Nu ringer alarmet snart, så det är bäst jag rundar av. På återseende!

Siffror på hjärnan

I natt drömde jag om siffror i kolumner. Utgående balans flyttades till ingående balans, belopp skrevs in i debet och kredit, och jag räknade plus och minus. Det är inte så märkligt att jag drömde om just det, eftersom jag de senaste veckorna försökt få ordning på min bokföring. Jag har kollat på förra årets siffror, jämfört, ändrat, kontrollerat, och till slut fått allt att stämma.

Thomas har hjälpt mig mycket; stöttat mig när jag känt mig uppgiven och dum, och givit mig praktiska råd. Dessutom har han ”byggt” ett program åt mig, där jag kan kolla att allt stämmer. Där finns två kontrollrutor, och när de är gröna betyder det att summorna i debet och kredit är identiska och att resultaträkningen och balansräkningen stämmer. Säker kan man inte vara på att alla konteringar är rätt, men det är åtminstone ett gott tecken.

Nu lyser de två rutorna grönt. Jag har deklarerat förra årets moms och betalat in min skuld till Skatteverket. Å, det känns så skönt att det är klart. Min ambition var att göra det klart tidigare, men så blev det inte den här gången. Jag hann ändå klart i tid för deklarationsdagen är i morgon.

Jag har lärt mig en del, som jag hoppas kunna dra nytta av nästa gång det behövs. Utan att vara för självgod tror jag att det går bättre nästa år. Då ska jag förbereda mig bättre och ha mer framförhållning. Jag börjar redan nu.