Levde jag livet?

I början av 2018 gav jag mig själv några ledord: tydlighet och leva livet. Hur gick det med det då?

Tydlighet
Jo, jag jobbade med att bli tydligare både mot mig själv och gentemot andra. Självklart misslyckades jag ofta. Jag vacklade i beslut och sa ja även gånger då jag var tveksam. Några gånger ledde det till att jag fick väl mycket att göra. Men jag gjorde även framsteg och sa nej oftare än tidigare. Huvudsaken är att jag försökte – och fortsätter försöka bli bättre.

Jag har börjat ge mig själv mer tid att tänka och göra saker. Jag lägger in marginaler, eller något slags fluff, mellan saker. I stället för att tro att jag ska hinna med tio saker på en dag, nöjer jag mig med en eller två. Jag sänker alltså kraven. När jag klarat av det jag föresatt mig kan jag lägga till något. Jag känner att jag mår så mycket bättre av det här förhållningssättet jämfört med att att ha höga ambitioner som jag aldrig når – hur mycket jag än kämpar.

Jag ber om betänketid i lägen då jag känner mig pressad. Jag ger mig själv tid att tänka efter vad jag egentligen vill. Genom att göra det då och då blir det lättare att i andra lägen fatta snabba beslut.

Med sorg kan jag se andra stressa och forcera fram saker. Hur de våndas och tvingar sig själva att nå upp till något ouppnåeligt. Jag känner igen mig själv i dem, men kan se på och tänka: Allt behöver inte gå så fort. Simma lugnt! Håll dig flytande.

Leva livet
När jag tänkte ut ledorden leva livet ville jag fokusera på det bästa i livet. Jag ville fylla livet med fler höjdpunkter och utmana mig själv att göra sådant jag aldrig gjort.

Jag tycker att jag lyckades ganska bra, och samlade på mig flera små äventyr. Tillsammans med Thomas åkte jag turer på träskidor i djup snö. Jag deltog i ett parskidlopp med någon jag aldrig hade träffat. En varm sommardag rodde båt på en blåsig sjö. Jag orienterade i svår stenig terräng, och kiknade av vågorna i havet vid Örnsköldsvik. Jag höstvandrade i norska högfjäll tillsammans med Thomas och hans bror, och promenerade i en den uttorkade Orsasjön.

Det var bara en början. Jag vill ta med mig leva livet genom det här året också, liksom jag håller fast vid ordning. Men det här året ska få ett eget ord också: snäll. Jag vill bli bättre på att vara snäll mot mig själv, och mot andra.

Några höjdpunkter från 2018


Ett långpass till björkarna


En skidtur på Lunkmyren


En Smålandstur


Stubbsand


Fjällvandring i Jotunheimen i september


Bananer, bananer


En sommarvarm dag i oktober

Annonser

Andra före oss

Det har varit lite problematiskt med vår post de senaste åren. Vi har fått andras post, och vår post har kommit till någon annan. Ibland har det dröjt flera veckor innan vår post kommit fram till oss, vilket har orsakat diverse följder.

En orsak kan säkert vara oordningen på märkningen av alla postlådor, som hänger på en lång, lång rad vid hyreshusen. Men nu har jag piffat upp vår låda i alla fall.

Under vårt namn stod ett annat, och under det ännu ett. Jag skrapade mig bakåt i historien. Innan oss bodde det en E Sten i vår lägenhet, och innan dess stod det A Axelsson på postlådan. Det sista namnet var Jonsson.

Jag kommer inte så långt i mina funderingar, men det är liksom spännande att tänka att de där personerna, vilka de nu är eller var, har bott där vi nu bor. Vilka var de, hur länge bodde de där, hur såg det ut hos dem?

Nu, när vi har en ny fin skylt, fungerar posten mycket bättre. Vi har inte fått någon annans post på länge. Om någon annan fortfarande får vår post är svårt att veta.

Varma dagar vid vattnet


I slutet av maj och början av juni var det högsommarvärme här. Jag njöt av solen och hängde en del på stranden och läste.

Mina bleka ben fick vänja sig sakta vid det starka solljuset, och ibland svalkade jag mig med ett heldopp.

Då och då satt jag på en brygga och lyssnade på lugnande vågkluck.

Med tiden blev benen lite brunare, och Teva-ränderna tydligare.

Och en varm, solig dag fyllde jag ännu ett år. Det firades så klart med ett dopp.

Gröna prickar

Jag har en ovana att skriva saker på lappar. Där skriver jag idéer om sådant jag vill göra. De blir fler och fler, och det tar lång tid tills det blir något mer än ord på ett papper. Om det blir något.

Att måla prickar på ett plagg har hängt med mig länge, men nu är det gjort. Det blev ärtgröna prickar på ett vitt linne – perfekt till våren.

Jag gjorde en schablon av en tjock plastfilm, och målade med prickar med textilfärg lite här och där. Sedan fixerade jag genom att stryka på baksidan av tyget.

Nu ska jag försöka bli av med min ovana att samla på lappar. Kanske måste jag ändå fortsätta skriva lappar, för att slippa snurrande idéer i huvudet, men de ska inte få ligga länge. Jag ska sätta dem på anslagstavlan och ha ett slutdatum. Är det inte gjort då måste jag slänga lappen. Kanske funkar det.

Leva livet

Inför nyår funderade jag på ett årets ord. 2017 års ord var ordning, och det fungerade över förväntan. Det hjälpte mig att komma in i bättre rutiner, och jag tar gärna med mig det även det här året. Men nu vill jag gå vidare och komplettera med ett nytt – ett ord som ska leda mig framåt.

Jag har funderat på tydlighet. Av någon anledning känner jag vaga känslor för det ordet, det skaver lite. Kanske är det för att jag har svårt för just tydlighet. Jag har svårt att fatta beslut, och kräver ofta otroliga mängder information och analyser innan jag bestämmer mig. Många gånger blir beslutet att jag avstår från att göra något, av rädsla att ångra mig – samtidigt som jag ändå ångrar mig när jag väl valt att inte agera. Ett ickeval är också ett val.

Det här fenomenet är kanske inte så ovanligt. Vissa undviker att göra sådant som tycks obehagligt eller ovant; och lämnar därför sällan sin komfortzon och beger sig ut på äventyr? Vissa kanske trivs med det, och det finns så klart olika grader av trygghet. För egen del har jag ett visst behov av förnyelse och äventyrskänslor, men jag vill ändå ha kvar  ganska mycket av det vana.

Det är en sådan skön känsla när valen enkla, när det känns rätt i hela kroppen. Så kändes det när jag flyttade till Dalarna. Magkänslan och hjärtat styrde mig, och det fanns inga andra alternativ än att vara nära Thomas. Då var det lätt, men nu känns valen ofta svåra. Jag behöver bli säkrare i mig själv, och tro att de val jag gör är riktiga för mig. Jag behöver lära känna mig själv bättre, så det blir lättare att välja – och stå för valen.

Det här året ska jag öva på att vara tydlig, både gentemot mig själv och andra. Kanske måste jag bli bättre på att hantera nederlag också. När det råkar bli fel beslut ska jag inte gräma mig för det, utan försöka rätta till det som går.

Sedan ska jag inte glömma bort att leva livet. Det är två ord som jag vill återkomma till ofta det här året. Mer sorglöshet, frihet och glädje!

Hur gick det med ordningen?

Två helger återstår av det här året, och jag tänker kort på sådant som hänt. Det har nog varit ett bra år, inte jämnbra men bra.

I början av året åkte Thomas och jag långa turer på skidor, över snöklädda vidder. Vi besökte flera nya platser och gjorde sådant vi inte gjort förut. Jag åkte slalom för första gången och var livrädd när jag inte kunde kontrollera varken fart eller riktning.

Den efterlängtade sommaren blev inte så varm som jag väntade, och hoppades på. Men visst hade jag det bra ändå. Jag låg vid sjön på en filt och läste, och flera gånger hade vi med mat till stranden. Å, så gott det är att sitta ute och äta, njuta av livet och prata sanningar eller strunt. Det vill jag göra mer.

Thomas bjöd in till sommarkollo i Sälen. Det var en riktig höjdpunkt, och jag har många fina minnen därifrån.

Nästa år måste jag vara mer på hugget, och gripa tillfällena när de kommer. Lite lagom. Jag vill inte vara på helspänn, utan mer avslappnad – och ändå alert. Går det?

Under året har vi haft ganska många besök. Vänner och familj har haft vägarna förbi, eller som mål att faktiskt komma hit – till oss. Det har varit roligt, och givande. Vi har inte gjort några särskilt långa resor själva, men det blev en fjällvandring, och flera utflykter.

Inför 2017 hade jag ett ord med mig: ordning. Det har jag återkommit till ofta. Jag vill tro att det faktiskt har blivit mer ordning på mig, och mina pinaler. Bättre kan det förstås bli, men jag känner mig nöjd med den förändring som skett. Jag kommer ha med mig ordning ett tag framöver.

Kanske ska jag ha ett nytt ord till nästa år. Frihet? Det känns viktigt. Eller balans? Hållbarhet? Det finns många ord som jag återkommer till, för de går att applicera på så många saker. Jag får klura på det ett tag.

 

Lättroad

Jag har just tittat in på Facebook. Där ryms både personliga meddelanden och andras delningar av diverse sidor. Själv är jag inte särskilt aktiv utåt, men kikar ändå in titt som tätt för där har jag större delen av kontakten med några av mina vänner.

Då och då kollar jag genom den långa listan med rekommendationer och delningar. Successivt rensar jag bort det jag inte uppskattar, som reklam och annat som inte faller under mitt gillande. Det är mycket som jag inte vill se, men samtidigt kan det finnas det små guldkorn.

Just i dag blev jag (om jag inte redan var det) på gott humör av några kommentarer på ett inlägg av ett av Sveriges största varuhus som erbjöd fri frakt (och tydligen tror att en vecka har åtta dagar). Den kommentar som gladde mig mest kom från en medelålders kvinna, som skrev: är det värsta varuhuset som finns.

Varför blev jag så road av det? Kanske var det det rätta forumet för en sådan åsikt, eller inte. Kanske var det meningslösheten och verkligheten i det; att människor har så lätt för att bry sig om vad som helst. Kanske var det hennes oförmåga att anpassa sitt flöde. Gillar man inte vissa saker behöver man inte titta på dem.

Vissa tycker om att reta upp sig, andra (som jag) kan skratta åt dem som retar upp sig.