Myggor och blommande ris

En dag i slutet av maj gick jag en långpromenad hemifrån för att besöka ett antal kontroller i och runtomkring stan.

Det var varmt, och myggorna var blodsugna. Så snart jag kom in i ett litet buskage angrep de min bara hud. Men de hann inte suga i sig särskilt mycket innan de blev bortviftade, och när jag kom ut i det fria försvann de. Som tur var satt merparten av kontrollerna inte i skogen.

Jag följde en smal stig vid älven, och stannade upp för att kolla på knallgula kabbelekor i vattenbrynet och andra nyutslagna blommor.

Blåbärsriset i Moraparken var ljusgrönt och fullt av blommor.

Väldoftande liljekonvaljer växte tätt kring en gran.

Till min förvåning upptäckte jag odonens vackra droppformade blommor. Kanske har jag inte varit i odontrakter vid den tiden förut, eller så har jag bara inte lagt märke till dem.

Annonser

Hand i hand

För tre år sedan fick jag äran att bli fadder till en liten kille. Vi ses inte så ofta på grund av att vi bor långt ifrån varandra, men för några veckor sedan var vi ute på en skogsutflykt, tillsammans med hans storebror och mamma.

Tanken var att vi skulle gå till en tjäderkoja, men vi kom inte ända fram. I stället hittade vi ett lågt jaktpass, och massor av blåbär. Plötsligt kom mörka moln nära, och då regnet föll tätt höll vi oss under några skyddande granar.

Snart drev molnen vidare, och när vi hittat en kulle som var perfekt att pausa vid strålade solen på oss. Vi kokade vatten till pulversoppa (som inte helt föll barnen i smaken) och fikade med goda bullar och kex.

När vi gick vidare över en liten mosse med hög skvattram och snårigt blåbärs fick jag hålla handen, och visa skillnaden mellan odon och blåbär.

Den där tjäderkojan kanske vi kan gå till en annan gång.

Skogens guld


När vi var på semester i Småland förra veckan berättade Thomas far om ett hjortronställe i en mosse. Nu kan han inte ta sig dit längre, så vi fick äran att överta den hemliga platsen.

Kanske känner någon mer till hjortronen, men när vi kom dit verkade ingen annan ha plockat av dem.

Hjortronen hade börjat skifta i vitt, och hängde tunga på sina kvistar. Jag gick från tuva till tuva och plockade med varsam hand.

Det växte en massa blåbär i mossen också, och jag kunde inte låta bli att plocka av dem också. Blåbären åt vi till frukost, och hälften av hjortronen tog jag med till mina föräldrar.

Blåbär morgon och kväll

Nu har blåbären mognat i skogen. Min längtan efter att gå på bärjakt har växt sig stor under sommaren, och nu har jag varit på mitt närmaste ställe, där jag oftast plockar blåbär, några gånger.

Det är så rofyllt att strosa bland riset, lyssna på fåglarna och vifta bort någon fluga eller mygga då och då. Kanske hittar jag en plats där bären är extra stora och blir extra lycklig. Det bästa riset har jag funnit runt tallstammar, nära enbärssnår, och där solen når ner till marken. Sedan är det även ett bra tips, som min farfar gav mig en gång, att söka efter det ljusa, unga riset – om man vill hitta stora bär.

En liter bär räcker långt för två personer. Vi äter till frukost, och ibland i paj till efterrätt. Jag har botat min morgonfrusenhet med att äta gröt den senaste veckan, och då kryddat havregröten med någon deciliter blåbär.

Blåbärsgröt till en person
1 dl havregryn
2,5 dl vatten
1 krm salt
1 dl blåbär
Koka upp i en kastrull och koka tills önskvärd konsistens uppnås, två–tre minuter.

Upp på Väsagnupen

Den första sommaren i Dalarna, 2009, lånade jag Thomas militärcykel några gånger för att ta mig till den närmaste affären i Älvdalen. På vägen dit passerade jag avtagsvägen till Väsagnupen. Sedan dess har jag haft en längtan att en gång komma dit.

I går, efter orienterandet i Älvdalen, åkte Thomas och jag dit. Vi åkte lite fel på grusvägarna, men med hjälp av Thomas smarta telefon och internet hittade vi en karta, så vi kunde hitta rätt. Någon kilometer innan toppen var vägen avstängd med en bom, men det stoppade oss inte. Vi gick den sista branta biten upp.I söder såg vi Österdalälven, Orsasjön och Siljan.Jag var helnöjd med utsikten, och vi kunde nog inte valt en bättre dag att göra toppturen.Lite fika passade bra.Några envisa insekter surrade runt bland ängskovall (Melampyrum pratense) och vitklöver (Trifolium repens), och några okända fåglar flaxade och skrattade, annars var det bara vi där.
En sliten skylt pekade ut Hykjeberg, Älvdalen och några andra platser. Utsikten mot norr: Österdalälven och Älvdalen.Thomas och jag 482 meter över havet. Blåbären (Vaccinium myrtillus) börjar blåna nu.Jag åt några stycken, men medger att det är väl värt att vänta tills de blir stora och söta.Linneor (Linnaea borealis) slingrade sig fram i vägkanten och fyllde luften med sin milda söta doft.

I en liten mosse hittade jag några Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata), eller fläckigt nyckelblomster.

Wäsaberget har haft skidliftar och skidbacke, men nedfarterna är nu igenväxta med sly. I en tidningsartikel hittar jag uppgifter om att anläggningen stängde år 2013.

Enkel ostkaka med blåbär à la Mora

När jag hälsade på en kär vän i Småland bjöds jag på en underbart god cheesecake, eller amerikansk ostkaka, med blåbär. Förra veckan blev jag så sugen på den att jag försökte göra en egen variant. Den blev ganska bra – inte som originalet, men hyggligt god ändå. Jag toppade med några av de sista bären från förra årets skörd.

Jag är inte bra på att skriva recept, och inte heller att följa dem, men här kommer ett försök om du vill testa min variant. Enkelhet är mitt motto, så ju färre ingredienser desto bättre.

Enkel ostkaka med blåbär à la Mora
(två portioner)

5 digestivekex
15–20 gram smör
cirka 100 gram färskost
1 matsked honung
40–50 blåbär

Mosa kexen för hand i en skål. Blanda med hyvlat smör. Forma till två klumpar och tryck ut på två assietter. Blanda färskost och honung. Lägg ostkrämen på bottnarna och toppa med frysta blåbär. Ställ in kakorna i kylskåp för att stelna runt en kvart. Klart. Ät med tesked.

Några tips:
Hyvla smöret direkt från smörpaketet, och använd samma skål till både botten och ostkrämen, om du vill minimera disk. Ta honung med en kniv ur burken, så blir det lättare att få av allt.

Om du inte följer receptet gör det inget, det blir kanske gott ändå, eller godare?

Bärplockning igen

edij_151012_hagen640x427
Flera gånger har jag trott att det varit sista gången det här året som jag plockar bär i skogen. Likadant var det förra året, då det var en ovanligt lång bärsäsong. Frostnätter har passerat, men i går fanns det goda och fina bär som har klarat sig.
edij_151012_hand-med-bar640x427
Jag plockade skomakarbär (de blanka och svartblå) och vanliga blåbär. Det blev två pajer av dem, och dessutom minst en liter bär att ha till frukostfilen kommande mornar.
edij_151012_blabar640x427
Nu börjar det bli kallt att plocka med bara fingrar en längre tid, så det är antingen det eller brist på förvaringskärl som sätter stopp för mitt plockande. För bär finns det i oräkneliga mängder.
edij_151012_lingon640x427
För att få upp värmen igen gick jag till några andra av mina vanliga plockställen. Jag har inte varit på alla ställen, för det har funnit så mycket bär på det första stället att jag inte behövt leta vidare. Men där, på en av mina säkraste platser, fann jag högröda lingon. Jag repade en liten hink och en ask full. Det ska bli sylt av dem, men just nu ligger de på brickor för att bli rensade.
edij_151012_k640x427
Försökte smälta in genom att likna ett blåbär.