En cykeltur till Orsa

I dag öser regnet ner, och det kan vara bra med sådana dagar. Växtligheten behöver det, och jag behöver det. Nu hinner jag fixa med innesaker, och se fram emot sköna, regnfria dagar då man kan vara ute hela dagen. Så klart kan vara ute när det regnar också, men just nu lockar det inte särskilt mycket.

En sommarvarm dag i slutet av april – då det inte fanns ett enda litet moln i sikte – cyklade Thomas och jag till Orsa. Vi valde den kortaste vägen, via lasarettet, Vattnäs och Lisselhed – enkel tur på 14 kilometer. Det är grusväg i början, och sedan lugn böljande asfaltsväg. Strax innan man kommer fram till Orsa får man cykla en kort bit på E45:an.

I Orsa fyllde vi på med energi i form av god pizza på stationsrestaurangen. Sedan handlade vi på Coop, den närmaste Coop-butiken för oss. Thomas köpte en tandborste, och så hittade vi citronbiskvier till efterrätt också. Dem mumsade vi i oss stående mot en varm tegelvägg, någonstans i det som verkade vara centrum. Människor kom och gick, någon cyklade förbi, någon sprang iväg på en löptur och bilar passerade. Atmosfären var lugn och harmonisk, även om alla verkade vara på väg någonstans. Som om de drogs mot en osynlig samlingspunkt. Någon var kanske på väg till ett bestämt möte med någon, någon annan gick strävsamt och vanemässigt till butiken. För att handla något, eller bara för att se andra.

Vi lämnade Orsa bakom oss och cyklade längs vitsippskantade vägar hem till Mora igen.

Annonser

Heldag i skogen

I går assisterade jag Thomas, när han satte upp kontrollställningar inför tävlingar om några veckor.
Det var inte helt enkelt att ta sig till skogen. Vägarna vi cyklade på var bitvis täckta med is och snö, och i kanten var marken mjuk och lerig. Men allt går om man vill.
Flera av stigarna är fortfarande snötäckta, i synnerhet de där snön packats till skidspår. Men i skogen är det mest barmark, men undantag för mindre fläckar med snö i gropar och där solen inte kommit åt.

Gårdagen var den varmaste hittills i år, så det var ganska skönt att få svalka genom att trampa runt i den kylande snön när temperaturen närmade sig tjugo grader.

Jag provgick min nyaste ryggsäck – en ramryggsäck som jag fått av Thomas far. Den är stor, så jag fick plats med verktyg, stolpar och överliggare. Ju mer som låg i den desto bättre kändes det. Det mesta var bra, förutom att fästringarna plingade mot ramen. Thomas fick tyst på dem genom att trycka ut spriten, och det hjälpte en stund. Ska jag gå en längre vandring (och det vill jag gärna göra) ska jag se till att ryggsäcken är någorlunda tyst. Störande ljud gör mig både trött och irriterad.

Sådan här skog är lycka för mig. Det doftade solvarmt och renlaven frasade när vi gick över mon.

Jag har för stor terrängkännedom för att delta i tävlingsklass, men kanske kan jag springa en öppen bana om två veckor.

Efter flera timmar i skogen var vi klara. Precis när vi skulle hem pyste luften ur bakdäcket på min cykel. Jag pumpade upp det, men luften pyste ut direkt. Kanske hade slangen spruckit vid ventilen. Jag hade inte verktyg med mig, och orkade inte undersöka det närmare.

Thomas cyklade sakta bredvid mig, och jag ledde cykeln. Jag var trött och besviken. Men inte särskilt länge. Med Thomas sällskap kändes det ändå bra. Vi hade haft en fin dag i skogen, och det gjorde inget att det tog dubbelt så lång tid att gå hem som att cykla. Vi hade tid; tid att prata och fundera.

Jag uppskattar friheten i att ta mig fram med cykel, och jag vill kunna göra det utan täta problem. Jag blir så nedslagen när jag får punktering, eller när cykeln inte rullar som den ska. När det händer har jag ingen bra rutin att ta tag i problemen direkt. De punkteringsfria däcken har hittills varit bra, men det hjälper inte om slangen är dålig. Jag behöver lära mig hur jag kan ta hand om min cykel, så den mår och fungerar bra.

Rätt slang

Att hitta nya slangar till min cykel är en vidunderligt svår uppgift. Jag bytte en slang förra året, men blev inte nöjd. I sportbutiken hade de bara slangar med långa ventiler. Det får väl duga, tänkte jag då, men ångrade mig snart. Den böjer sig lätt när man pumpar (även om man är försiktig), och nu har den gått sönder.

Så, nu letar jag efter en bättre slang, med kort ventil. Jag har kollat i diverse webbutiker, och sökt på flera tillverkares sidor, men inte hittat den rätta slangen. Min cykel är ganska vanlig, men trots det är det svårt att hitta rätt dimension på slang. De flesta har minst fyrtio millimeter lång ventil. Nu ger jag upp webbletandet. Nästa steg blir nog att besöka en riktig cykelverkstad. Då ska jag inhandla nya fälgband också.

När slangarna är köpta och istoppade i de punkteringsfria däcken vill jag någon gång lacka om cykeln (från svart till gräsgrön) och fixa den riktigt fin.

En sjumilatur till Vikarbyn

edij_160807_01_vikarbyn600x400
I söndags cyklade Thomas och jag mot Vikarbyn  Thomas med sin onda rygg och jag med en något skraltig cykel, men båda med gott hopp. För några år sedan gjorde jag ett försök att cykla till Rättvik, men då gav jag av olika anledningar upp innan jag ens kom halvvägs.

Den här gången började vi likadant som jag gjorde då: Vi cyklade genom Färnäs till Moraklockan och vidare till Fåsås. Därifrån följde vi Dalkarlsvägen via Ingärdningsbodarna till Tammeråsen. Sist jag försökte kom jag bara till Ingärdningsbodarna. Från Tammeråsen (högsta punkten) följde vi Siljansledens cykelskyltar, men det var egentligen bara raka vägen ner mot Vikarbyn via Röjeråsen och Västbjörka.

edij_160807_02_vintage-butik600x400

Så var vi alltså framme i Vikarbyn. I västra delen av byn kom vi till vårt mål: vintagebutiken Spader Madame Retro Vintage. Där fanns det ungefär hur många saker som helst. I den gamla ladugården gick vi runt i rum efter rum och tittade på plåtburkar, kläder i alla möjliga former och färger, prydnadssaker, husgeråd och möbler med mera. Det mesta var kläder, prylar och möbler från 1940- till 1970-tal. Några fina soffbord i teak såg vi, men något sådant kunde vi ju inte ta med oss hem på cyklarna. Jag köpte i alla fall ett saltkar i glas, som jag har varit på jakt efter, men även som ett minne från cykelturen (när jag kom hem gladdes jag av att det blev en underbart fin klang när metallkorken slogs lätt mot den bubbliga glasytan).

edij_160807_03_fridlyst-tall600x400

Sedan fortsatte vi hemåt en annan väg: Via Stumsnäs, Garsås, Fudal och Nusnäs. I Stumsnäs såg vi en skylt intill vägen där det stod ”Naturminne”. Vi cyklade in där och tänkte rasta vid sjön, men det visade sig vara en privat brygga. Efter en titt på den gamla tallen (naturminnet) som fridlystes 1955 och hade inhuggningar i stammen från 1800-talet då det varit översvämningar i Siljan cyklade vi vidare för att hitta en annan rastplats vid sjön.

edij_160807_04_siljan600x400

Efter några avkrokar på gräsiga vägar hittade vi en väg ner till sjön, strax nedanför Garsås. Vi slutet av vägen fann vi ett vindskydd och bänkar. Där mumsade vi i oss kex och blåbärssnitt i lugn och ro. Ute på sjön körde en motorbåt och längre bort hördes röster, kanske från någon stuga.

edij_160807_05_hallon600x400

Sedan trampade vi vidare på vana vägar genom Fudal och Nusnäs. Det finns väldigt mycket hallon här i år, och så söta och goda som de är har jag svårt att motstå dem när jag cyklar förbi bärfulla snår. Ibland stannade jag och åt ett hallon eller två. När vi kom hem hade vi cyklat runt sju mil.

Några andra cykelturer jag gjort:
Tre cykelturer till Rostberg, Nusnäs och Eldris
Långa cykelturer till Brunnvasselbodarna och Nusnäs
Cykeltur i snö till Selja, Långlet, Eldris och Östnor
Utflykt i hembygden öster om Orsasjön

Tre cykelturer

En dag den här veckan cyklade Thomas och jag från Mora till Rostberg. På branta grusvägar som inte tycktes ha något slut trampade vi oss varma, och nådde till slut den till synes öde fäboden, norr om Rostberget. Några timrade hus högt där uppe blickade ut över täta skogar och de stora sjöarna långt nedanför. En av de längsta löprundorna – över tre mil lång – här omkring går förbi där. När jag stod där uppe med trötta ben kändes det inte lockande att springa den, men någon gång kanske det blir av – när jag känner mig vältränad och redo.
edij_151107_nusnas640x427
En annan dag cyklade vi på mer plana vägar, till dalahästbyn Nusnäs. Då såg vi Rostberget och några andra berg på andra sidan Siljan.
edij_151108_vasaloppssparet640x427
I morse cyklade jag själv till Eldris. Där, vid kontrollstugan, samlades flera moringar för att springa, gå eller bara hänga vid den brinnande elden. Det fanns två löprundor att välja på, och kartor med banorna inritade. Jag valde en på runt en mil, tog en karta och sprang i väg. Solen sken, och det var inte särskilt kallt. Jag följde sandiga stigar, slingrande åsar och nät av skogsvägar. När jag kom tillbaka vid samlingsplatsen bytte jag snabbt om och drack en mugg varm blåbärssoppa i närheten av brasan. På vägen hem mötte Thomas mig på vasaloppsspåret, och så cyklade vi resten tillsammans.