Långa cykelturer‏

edij_151018_cykeltur640x427

De senaste dagarna har Thomas och jag cyklat flera mil. Vi har följt raka grusvägar, men även letat oss fram på smala – intill ocykelbara – stigar genom tät skog. Mellan byarna häromkring går det massor av vägar, små lugna vägar där man ofta kan cykla i bredd.

En dag gick färden via flera fäbodar nordost om stan. Vi trampade genom Södra Bomansberg och vidare mot Brunnvasselbodarna. Vi valde en något längre väg, och kom till en stig. Där ledde vi cyklarna en bit, och jag lyckades blöta skorna i den kalla mossan. Då bestämde jag mig för att ha ullsockar på mig under nästa cykeltur, och även extra sockar. Vi fortsatte längre bort, österut, och svängde norrut innan vi vände åt väster igen. En väg som skulle ta oss till Risa blev efter någon kilometer till en otydlig stig. Kartan visade att det fanns en väg där, men det måste ha varit decennier sedan. Fram kom vi ändå, och efter en kort stund var vi på en väg igen. Vi susade fram på den gamla kyrkvägen ner till Bergkarlås, och Kungsvägen ner mot Vattnäs. Där speglades höstfärgade träd vackert i Orsasjön. Benen började bli trötta, och både händer och fötter var kalla. Men det gjorde inte så mycket när vi inte hade långt kvar. Det var riktigt skönt att komma hem och in i värmen igen.

Andra dagar har vi tagit oss till Nusnäs på varierande vägar. En gång var vi nära Nusnäs, men tog en omväg på ridleden och fortsatte förbi, vidare till Fudal. Vi följde en väg parallell med Siljan, kantad med mängder av små och stora hus i alla varianter. Vi pratade om hur det skulle vara att bo där, nära vattnet. Det gick vita gäss på sjön, och jag kände mig inte särskilt lockad av det vindutsatta läget. En tungcyklad, lång uppförsbacke tog oss upp över järnvägen och riksvägen. Vi kom till den fina tallmon i Klikthed, och jag blev springsugen. Vi cyklade på gammal asfaltsväg förbi Myrtjärn och kom ut på Fåsåsvägen. När vi närmade oss Moraklockan ville Thomas att vi skulle ta en annan väg än den vanliga. Vi följde den tättrafikerade riksvägen en kort bit, och svängde in till vänster. Vägen ledde utför, och så hamnade vi i ingenstans. Vägen tog slut bland krossade lerduvor, och vi vände tillbaka för att följa en smal stig i stället. Den slingrade sig genom skogen, blev mindre, delade på sig och blev sedan något större. Några regndroppar föll när vi kom ut på rätt väg, en bred grusväg ner till Färnäsänget, där vi hade svängt några timmar tidigare.

Annonser

En del av sommaren‏

edij_150627_kollage640x640

Thomas och jag har haft varit bortresta i en dryg vecka. Färden den här gången gick till våra uppväxttrakter i Småland. Den första riktigt varma sommardagen åkte vi hemifrån, och när vi kom till Stora Hammarsundet stannade vi en stund för att sträcka på benen. Det var lite knepigt att ta sig nerför den branta bergssidan till vattnet, men vi lyckades ta oss både ner och upp.

Det har varit innehållsrika och varma dagar. Jag har varit hos mina föräldrar, och hos mina svärföräldrar. Jag har träffat vänner, gått skogspromenader, sprungit sedvanlig Tjoget-träning (som Thomas pappa brukar arrangera veckan innan stafetten), blivit lite knott- och myggbiten, och haft en fästing gående på mig (men otroligt nog har ingen vågat bita sig fast). Jag har yogat lite smått, och spelat fotboll med mamma och min äldsta brorsdotter.

En kväll lånade jag pappas cykel, och mammas reserv-cykelhjälm, och trampade med mamma till Målsånna för att vara med på däckgympa. Där hann jag även säga hej till min svägerska. Efter att ha vält traktordäck, och tränat med bildäck på alla möjliga sätt, tog jag två snabba dopp i Anebysjön.

edij_150702_kollage640x640

En annan dag tågluffade jag och träffade två vänner. Först gick färden norrut, och sedan åkte jag söderut, innan jag åkte tillbaka till Aneby. Mina vänner bjöd på promenader, lunch, fika och härligt häng. På vägen hem mötte jag pappa, och följde med till store storebror och hans familj. Sedan åkte mamma, min äldsta brorsdotter och jag till Assjön för att bada, och fika.

Dagen därpå lånade jag pappas cykel igen. Den här gången tog jag en traditionsenlig tur till en tredje vän. Jag rullade förbi Stalpet och svängde av på en grusväg. Efter många upp- och nerförsbackar, och passerande av flera gårdar kom jag fram till turens mål. Tre hundar följde mig och min vän på en lång promenad. Vi följde små vägar, och gick rakt över ett hygge. Efter en massa välbehövligt prat och saftdrickande tog jag en annan, något planare, väg hem.

edij_150705_kollage640x640

I slutet av veckan var det dags för Tjoget, en stafett i orientering med tjugo personer i varje lag. Den här gången var tävlingsplatsen på Kosta flygfält, och min klubb hade med ett lag för första gången på många, många år. Det var äkta Tjoget-väder, vilket innebär stekande sol från en klar himmel, och den här gången över trettio grader. Det fanns inte mycket som skuggade på den långa asfaltsrakan där vi gick fram och tillbaka, så hade man ett paraply kunde man känna sig lycklig, och något sval.

Efter att ha följt de inledande dagsträckorna åkte Thomas och jag in till Kosta för att proviantera, och sedan blev det ett något svalkande kvällsdopp i Djupgöl. När vi satte upp tältet i skogen, bland några blåskiftande blåbär, en bit från tävlingen blev vi varma igen. Vi drog snabbt igen sidoväggarna för att slippa knotten, och försökte sova innan det var dags för oss att springa våra morgonsträckor. Ett fågelläte störde oss större delen av natten. Lite märkligt, för det var likadant förra gången vi tältade, men då var det ett annat läte. Den här gången tror jag (efter vissa undersökningar) att det var en nattskärra (Nattskärrans läte).

Klockan ringde och väckte oss tio minuter över fem. Jag hade inte sovit länge, men jag sov åtminstone när klockan ringde. Thomas och jag sprang den sextonde sträckan i våra respektive lag. Eftersom mitt lag låg en bit efter tätlagen fick jag vara med i en omstart. Det dammade av torr jord när jag och ett gäng andra fick springa ut på våra sträckor. Thomas hade fått växla några minuter innan. Jag lyckades ganska bra med de åtta kilometerna, och plockade nog en placering i resultatlistan.

Efter tävlingen styrde jag bilen norrut, och vi stannade för ett bad i den algblommande Ekenässjön. Sedan sov vi en lång natt hos mina föräldrar innan vi fortsatte ända hem.

Nu ser jag fram emot fler bad, vandringar på nya stigar, cykelturer i ljum sommarvind och att få plocka blåbär så jag blir lila om fingrarna.