En vända till Eldris

Efter den veckoliga tvättiden på förmiddagen tänkte jag jobba lite. Jag satte mig vid datorn och började lite smått, men det liksom pirrade i kroppen och jag hade ingen jobbro. Därför gav jag mig av mot skidspåret i stället. Ett riktigt bra val, om jag får säga det själv.

Jag brukar gå dit, men i dag joggade jag med skidorna i handen. Vid spåret bytte jag om till pjäxor, och lade löparskorna i en midjeväska. Sedan några år tillbaka springer jag med barfotaskor. Jag är riktigt nöjd med dem, och de fungerar året runt om man har tjocka ullsockar i dem när det är kallt. De är väldigt smidiga och tar inte mycket plats.

Sedan var det bara att staka på. Efter helgen slog det om till plusgrader, och i dag var det tre grader varmt, grådis och dimma. Jag fryser lätt, så jag trivs när det inte är för kallt, men tyvärr smälter snön när det inte är minusgrader. I dag höll spåren bra, men på många ställen var snölagret väldigt tunt.

Jag njöt i alla fall för fullt av friheten att kunna åka kilometer efter kilometer genom skogen. Förra veckans snöfall har gjort det möjligt att åka längre än den konstsnö som lades ut de första (eller sista) kilometerna av Vasaloppsspåret i november. På grund av det blandade underlaget varierade föret snabbt. Ibland sög skidorna fast i spåret, medan det bitvis gled förvånansvärt bra.

När jag kom till Eldris vände jag hemåt igen, och hemvägen tycktes kortare än vägen bort. Sedan var jag pigg och redo för några timmars jobb.

Annonser

Cykeltur i snö

Solen strålade över den nyfallna snön på förmiddagen. Jag frågade Thomas om vi skulle cykla i dag. Jo, det tyckte han att vi skulle.

Turen gick in mot stan, nästan samma väg som när jag sprang ”Broarna runt”. Jag hade inte riktigt tänkt på att det snöat en decimeter sedan jag sprang där. Det var bitvis plogat, och där gick det bra att cykla. men ibland var snölagret var några centimeter tjockt och då slirade däcken.

På cykelvägen mot Selja och Långlet kunde vi cykla i breda däckspår, eller där snön var orörd. Det var ungefär lika svårt vad man än valde. Då och då gled cykeln åt sidan, så jag fick sätta ena foten i marken för att styra rätt. Det kom en massa små ord från mig (osch, oj, iii, åhh) när jag kände att jag tappade balansen.

Mitt grepp runt styret var så hårt att jag blev skakig. Det gick inte att slappna av särskilt långa stunder, och jag trodde att gränsen för vad jag skulle klara av skulle passeras. Men samtidigt var det väldigt roligt att cykla i snön. Solen och de två plusgraderna värmde skönt, och sällskapet gick det inte att klaga på.

Vi cyklade till Eldris. På vägen dit mötte vi flertalet bilar med takboxar. Mellan tallarna skymtade skidåkare med olika åkteknik. Strax innan kontrollstugan vände vi för att ta en annan väg hem. Vi följde skoterspår och kom tillbaka till Långlet. Därifrån cyklade vi samma väg som jag sprang häromdagen: mot Östnor och Öna för att sedan komma tillbaka till stan. Det kom ett lätt snöfall och blåste lite motvind slutet. Väl hemma var vi både trötta och hungriga.

Tre cykelturer

En dag den här veckan cyklade Thomas och jag från Mora till Rostberg. På branta grusvägar som inte tycktes ha något slut trampade vi oss varma, och nådde till slut den till synes öde fäboden, norr om Rostberget. Några timrade hus högt där uppe blickade ut över täta skogar och de stora sjöarna långt nedanför. En av de längsta löprundorna – över tre mil lång – här omkring går förbi där. När jag stod där uppe med trötta ben kändes det inte lockande att springa den, men någon gång kanske det blir av – när jag känner mig vältränad och redo.
edij_151107_nusnas640x427
En annan dag cyklade vi på mer plana vägar, till dalahästbyn Nusnäs. Då såg vi Rostberget och några andra berg på andra sidan Siljan.
edij_151108_vasaloppssparet640x427
I morse cyklade jag själv till Eldris. Där, vid kontrollstugan, samlades flera moringar för att springa, gå eller bara hänga vid den brinnande elden. Det fanns två löprundor att välja på, och kartor med banorna inritade. Jag valde en på runt en mil, tog en karta och sprang i väg. Solen sken, och det var inte särskilt kallt. Jag följde sandiga stigar, slingrande åsar och nät av skogsvägar. När jag kom tillbaka vid samlingsplatsen bytte jag snabbt om och drack en mugg varm blåbärssoppa i närheten av brasan. På vägen hem mötte Thomas mig på vasaloppsspåret, och så cyklade vi resten tillsammans.