Tid för förändring

edij_161111_mane600x400

Den senaste månaden har jag – till följd av att jag sagt ja till alldeles för mycket – känt mig stressad. Jag har jagat timmar och ork att hinna med allt, samtidigt som jag samlat på mig ännu mer att göra – det har inte fungerat. Stressen har bara växt. Ser man det med distans är det ett ganska idiotiskt beteende. Till slut blev jag förkyld, och även om det inte enbart berodde på att jag stressat, insåg jag att jag vill leva annorlunda (för vilken gång vet jag inte, men varje försök kanske leder framåt även om jag halkar bakåt ibland?).

Jag vill vara sund, göra sådant jag tycker om och mår bra av. Allt för ofta har jag suttit vid datorn flera timmar i sträck, förmodligen i tron om att jag skulle vara effektivare då. Men effekten är tvärtom den motsatta. Jag jobbar inte bättre om jag pressar mig att hinna så mycket som möjligt utan någon rast.

Jag har liksom blundat för mina behov. Men det ska jag inte göra längre. Jag ska bry mig om mig själv mer, och förhoppningsvis kan jag även bli en bättre medmänniska – för visst är man trevligare mot andra om man mår bra själv?

Min första förändring är att endast sitta vid datorn korta stunder i taget. Jag ställer in nedräkning i mobiltelefonen, och när den piper är det dags för något annat: någon gympa, en promenad, ett träningspass eller bakning. Bara jag reser mig och rör på mig en stund.

Sedan ska jag komma igång med träning igen. Förra hösten hade jag en bra rutin med olika löppass. Kanske blir det något liknande nu. Jag ska i alla fall boka in flera dejter med mig själv då jag ska röra på mig på olika sätt.

Himlen är grå, och månen ska visst vara särskilt stor nu (se större ut). Jag ser den inte nu, men i fredags såg den ganska stor ut när jag gick hem från stan.

Annonser

Lugnare dagar

Den senaste veckan, eller veckorna, har varit tuffa jobbmässigt. Det brukar vara så den här tiden på året, så jag var beredd på det, och på ett sätt har jag nog vant mig vid hur det brukar vara och kan hantera det lite bättre varje gång. Jag vet vad som väntar, men ändå hamnar jag lätt i gamla vanor. Eller snarare ovanor.

Även om jag varje år har mer rutin, och är något bättre på att behålla lugnet när problem uppstår, känner jag att det är ohållbart att låta jobbet ta så stor del av mitt liv, även om det bara är några veckor. Problemet är att jag inte tillåter mig att göra andra saker som jag behöver för att må bra; träna till exempel. Jag bara måste; måste göra det här nu, måste bli klar med det där. Och så dyker det hela tiden upp nya uppgifter.

Det måste ta slut. Jag vill inte vara så där upptagen. Självupptagen. Jag vill inte låta jobbet ta över, så att jag glömmer bort mig själv, vad jag vill och vad jag mår bra av.

De jag jobbar med är kanske ännu mer stressade. Det är ju svårt att veta, för alla har sitt sätt att hantera och visa stress. När det finns mycket att göra finns det också många sätt att få det gjort. Mitt i den intensiva perioden, när jag själv har det lite lugnare, är det intressant att iaktta andra som är mer jäktade. Då är det så lätt att se att det inte är värt det. Jag vill säga: Ta det lugnt, hela världen går inte under om du inte gör det där just nu, ta en paus, stanna upp en stund och tänk efter, andas och njut av stunden.

För ett tag sedan läste jag någonstans om personer som lider av att de ofta säger saker rakt ut, utan att tänka efter först. Ett tips var att de skulle ställa sig själv följande frågor: Måste det här sägas? Måste det sägas av mig? Måste det sägas nu? Häromdagen använde jag den metoden, men på ett annat sätt. Jag ersatte sägas med göras. På den första frågan svarade jag ”Ja, av någon”. På den andra frågan svarade jag ”Inte nödvändigtvis”, och på den tredje frågan svarade jag ”Nej”. När jag tänkte efter så var ju den där saken inte så viktig. Just då. Det kände så skönt att säga nej, även om jag visste att jag förmodligen skulle behöva göra den lite längre fram. Men inte just nu.

Det händer ofta att jag går in i (eller upp i) mitt jobb. Jag kan bli självcentrerad och perfektionistisk. När jag inte kan göra saker i min takt, utan tvingas att skruva upp tempot blir jag stressad och har svårt att hantera annat runt omkring. Då är jag troligtvis inte särskilt rolig att leva med. Att vara stressad är inget tillstånd jag trivs med.

Väldigt ofta tycker jag om att jobba och göra nya och spännande saker, eller rutinmässiga uppgifter. Jag vill så klart ha kvar det, men jag vill inte att jobbet ska påverka mig på ett negativt sätt. Jag vill inte förändras till det sämre när jag har mycket att göra. Det är något jag vill förändra.

Det enklaste är nog att sluta säga ja till sådant som jag inte helt säkert vill göra. Jag tror att jag skulle må bra av att förtydliga gränser för vad jag vill och inte. Ofta är jag mitt emellan, varken eller liksom. Jag är inte helt glad, men inte ledsen heller. Jag vill ha mer än så. Jag vill känna mig riktig och hel; helt glad och helt här och nu. Och jag måste ge mig själv större marginaler, så jag inte blir stressad.

Kanske måste jag öva mig på det här ett tag, för att det ska bli naturligt, men jag vill verkligen ha en förändring, så jag tror att det är möjligt.