Fjällvandring i Härjedalen och Jämtland dag 5

Mot Stortuvan

Den fjärde morgonen möttes vi av solsken.

Ekorrdörren – som påminde lite om Lapporten (som jag inte har sett i verkligheten) – lockade, men tiden räckte inte till att gå där den här gången. Kanske en annan gång?

Thomas lyste ikapp med solen med sin gula mössa, och snart var vi på gång igen. Efter några kilometer kom vi till leden där vi gick den andra dagen. men den här gången fortsatte vi leden ända fram till Helags fjällstation.

En bit efter stationen stannade vi kort för klädombyte, och gick snart vidare i riktning mot Ljungan ätandes vårt andra mål för dagen. Jag mumsade andfått i mig mina energikakor, och Thomas åt en stor chokladboll.

På vägen passerade vi Krustjärnens blågröna vatten. Å, så härligt det hade varit att bada där en varm och lugn dag. Nu blåste det friskt från söder och vågorna skummade. Det gick även tydliga vita stråk av skum i samma riktning som vinden – ett fenomen jag inte tror att jag stött på tidigare.

Medan vi gick uppför sluttningen på Krustjärnstöten sjöng vi några låtar av Jakob Hellman och Kjell Höglund. Textminnet var sisådär, även om vi hjälptes åt.

Mina fötter värkte och ömmade. Jag hade inga problem med skavsår, men var så trött under fötterna av alla steg på hårda stenar. Det var ljuvligt skönt att få sitt ner en liten stund, när vi äntligen hittade en skyddad plats bakom en låg klippa i höjd med Bodrytjärnen.

När vi styrde mot Stortuvan stod en älgko med kalv och tittade nyfiket på oss på en höjd. De försvann snart bland de gulnade björkarna, och vi fortsatte i samma riktning.

Snart hittade vi platsen där vi skulle sova sista fjällnatten. Det var lite blött i marken, men det var det liksom överallt. Vid ett enrissnår – med stora, söta mogna bär – slog vi upp tältet.

Kvällens matlagning hölls under en flerarmad fjällbjörk. Regnet föll och jag hade vissa besvär med köket. Det blåste mycket, och jag var för snål med bränsle, så jag fick vänta en stund tills brännaren svalnat och jag kunde tända igen. Men jag höll modet uppe, och åt både kråkbär och hårda blåbärskart till förrätt – som jag hade inom lagom plockavstånd.

Karta med vår vandring inritad.
Dag 5: Miesehketjahke–Stortuvan, 22 kilometer.

Annonser

Fjällvandring i Härjedalen och Jämtland dag 2

Runt Helags (nästan)

Den första natten sov vi i lite lutning ner mot en liten sjö, ett litet stycke från leden. Eller jag sov inte mycket alls faktiskt. Mest låg jag stilla, vände på mig då och då. Temperaturen i sovsäcken steg och värmde skönt, men ändå kunde jag inte somna. Jag brukar ofta ha svårt att sova den första natten ute, så det kändes inte som ett stort problem. Jag var ganska pigg på morgonen ändå.

Efter frukost och ihoppackning av tält och utrustning var vi redo för en hel dags vandring. Thomas bror och hans gäng gav sig av något tidigare, med målet att nå toppen av Helags. Vi resonerade att det inte var något vi ville göra. Visst kan toppturer vara fina, men vädret talade inte för en fin upplevelse. Att gå så mycket uppför, i dimma, var inget för oss. Så vi styrde tillbaka till leden, och gick runt Helags i stället.

Jag hade vandringskängor, smidiga byxor, vindtät jacka, mössa och vantar.

När vi gick uppför blev jag varm och tog av jacka, mössa och vantar. Jag vill gärna vara varm, men inte svettas när man ska vara ute och gå i flera dagar.

Hos oss var det dimma och stundvis lite regn, men i Norge verkade det som solen sken på fjällen hela dagen.


En kort vilopaus med ny energi gjorde mig pigg igen.

Predikstolen, 1682 meter över havet, skymtade till höger i dimman.

Snart nådde vi ner till Sylsjön. En varm dag hade det nog varit skönt att bada där, men inte en dimmig och kall dag som denna.

På eftermiddagen hade vi telefonkontakt med Thomas bror. Jag hade bara telefonen på korta stunder, och sparade på batteriet till eventuella nödsituationer. De hade nått toppen, med full packning och letade tältplats. Alternativen för oss var att gå dem till mötes, eller fortsätta runda fjället. Dimman drev fram över topparna, och vi valde att leta upp en egen tältplats.

Vi passerade en renvaktarstuga och pausade vid en porlande bäck.

Sedan gick vi uppför i smått regn och hummade schlagerlåtar (som den andra fick gissa på) för att höja humöret, och kanske tempot. Av någon anledning valde vi låtar som innehöll vatten: We are all the winners (han står där lika lycklig om regnet öser ner), Regntunga skyar, och Sommaren är kort (det mesta regnar bort).

Utan att märka det hade vi passerat gränsen till Jämtland, och snart hittade vi en fin sluttning där vi slog läger med Helagsfjället bakom oss.

Karta med vår vandring inritad.
Dag 2: Öster om Helags–norr om Helags, 26 kilometer.

Fjällvandring i Härjedalen och Jämtland dag 1

Från Kläppen mot Helags

Vi gav oss iväg mot Härjedalen mitt på torsdagen den 7 september. Bilresan gick från Mora via Sveg och Funäsdalen, och vi kom fram till parkeringsplatsen vid Kläppen efter fyra timmar och tjugo minuter.

Strax efteråt anslöt Thomas bror med son och två hundar. Vi bytte om vill vandringskläder och började vår vandring mot Helags.

Planen var att gå en bit innan det började skymma, och hitta en bra plats att tälta på.

Vi gick genom Kesudalen, och följde sommarleden uppför mot Helags. Snart skymtade vi de höga topparna med stora snöfält framför oss.

I hasorna hade vi en stor grupp som gick i samma riktning. De skulle också tälta, men stannade när vi passerat en bäck. Vi fortsatte en bit till innan vi satte upp våra tält.

Karta med vår vandring inritad.
Dag 1: Kläppen–en bit mot Helags fjällstation, 7 kilometer.