Skridskoåkning på sovsäcken

edij_161120_skogspromenad600x400

Den här söndagen åkte Thomas och jag till en av våra favoritskogar, en bit nordost om Mora. Vi lämnade barmarken i stan och kom snart upp på nivåer där det låg en del snö kvar. Planen var att gå till en flack grop, som vi gick förbi för nästan precis två år sedan.

edij_141125_is640x427

Då var gropen fylld med vatten, och täckt med en tunn ishinna. Jag fantiserade då om hur det skulle vara att susa fram på skridskor där, mellan tallarna.

edij_161120_gropen600x400

När vi kom fram dit i dag var gropen full med ett tjockt lager snö, utan någon is under. Men vi gav inte upp, utan fortsatte vår jakt efter is.

edij_161120_kristin600x400

Och vi hittade faktiskt en fläck med fruset vatten, vid en mosse som vi kallar sovsäcken. Jag var tveksam, och Thomas försökte övertyga mig om att isen skulle hålla även för mig genom att vandra runt på den, när jag oroligt tittade på. Efter en stund lyckades han och jag plockade fram halvrören och spände remmarna över kängorna.

edij_161120_halvror600x400

Förra veckan fyndade jag dessa halvrör på Återbruket (kommunens butik där saker som allmänheten skänkt säljs till mycket rimliga priser – en av mina favoritaffärer i Mora).

Innan vi åkte till skogen hjälpte Thomas mig att lossa muttrarna, som höll skänklarna på plats, och gjorde skridskorna så breda som möjligt. Jag testade dem på kängorna, och de passade alldeles perfekt. Hade kängorna varit något bredare hade de inte passat. Tänk vilken tur!

edij_161120_2kristin600x400

Det här blev premiäråkningen med mina nya skridskor. De första skären var något vingliga, men snart blev min åkstil något bättre. Jag måste ge skridskorna, och min åkförmåga, fler chanser känner jag. Det här var förhoppningsvis inte vinterns enda åktur.

edij_161120_kristin400x400

edij_161120_sovsack400x400Vill du veta varför vi kallar mossen för sovsäcken? Jo, det kommer av en karta från 1984. Då liknade mossen – som ligger strax söder om Södra Fåsjön – nämligen en sovsäck av mumiemodell. Nu, efter mer än trettio år har den opasserbara sankmarken (det blå- och vitrandiga) växt igen och blivit tuvig mossmark. Det var sovsäckens öppning som jag åkte skridskor på.

Mer från (nästan) samma ställe:
Vår promenad för två år sedan
Södra Fåsjön i december 2014

Annonser

Tisdagslunk

edij_141125_isdroppar640x427
I tisdags gick Thomas och jag i en skog där jag bara bitvis varit tidigare. Förra sommaren plockade jag blåbär, hallon och smultron där. Jag kände igen några stråk som vi passerade, och mindes myren vi kom fram till.
edij_141125_myr640x427
Förra gången vi var där sprang vi med trötta ben i den tunga myren. Nu var vitmossan frusen och hård, så det krasade när jag tog några steg i kanten.
edij_141125_tranbar640x427
Där hittade jag några syrliga tranbär.
edij_141125_renlav640x427

Vi fortsatte genom fruset ris, och när jag inte kunde välja höger eller vänster gick vi rakt fram.
edij_141125_stovlar640x427
Ibland kom stövlarna väl till pass.
edij_141125_is640x427

Vid den här öppna ytan i skogen hade vattnet frusit till tunn is. Jag fantiserade om hur det skulle vara att glida fram på skridskor runt stammarna en frostig vinterdag.
edij_141125_back640x427
Vi hoppade över breda bäckar, och jag lyckades blöta ner mig lite. Men det gjorde inget.
edij_141125_solsken640x427
Solen sänkte sig och jag sa adjö till skogen. Jag kommer troligtvis tillbaka en annan gång.