Fjällvandring i Oviksfjällen – del 3

Så blev det morgon den sista dagen i Oviksfjällen. Skulle vi hinna tillbaka till bilen i god tid, så vi kunde köra hem och komma hem innan det blev mörkt?edij_160919_01_fjalldaggkapa600x400 Medan jag borstade tänderna stegade jag runt bland tuvorna. Intill vår tältplats fanns små gropar, med fjälldaggkåpor och mjuk mossa på botten, som jag tyckte var alldeles särskilt fina. Jag kunde sitta vid en grop och bara titta på alla former och färger en lång stund.
edij_160919_02_hostfarger600x400Vi såg ett av dagens mål på avstånd – Drommen. Där skulle vi gå över för att komma ner till Bydalen på andra sidan.
edij_160919_04_hostfarger600x400I vissa vinklar såg vattnet i sjöarna knallblått ut, men så fort man gick en bit framåt så var den starka färgen som borttrollad.
edij_160919_11_ner600x400Vi kom upp på Drommen och gjorde en toppbestigning, men det får jag återkomma till. Sedan gick vi rakt ner mot Bydalen. Stigen sluttade nästan otäckt brant nedför.
edij_160919_12_nerfarter600x400Vi kunde se en liten, liten prick på parkeringen bakom snöstaketet (bilen) längst ner vid skidbacken. Det var dit vi skulle.
edij_160919_13_skog600x400Vi kom ner i skogen och följde en slingrande stig kantad av högt blåbärsris och knallröda hönsbär.

De få kilometer som det var ner kändes så långa, men snart låg det hus intill stigen och då var det inte långt kvar.
edij_160919_14_skovard600x400Innan vi gick över ån ägnade vi oss åt skovård: kängorna tömdes på runda små dvärgbjörksblad, och annat som lyckats åka snålskjuts.
edij_160919_16_karta600x800Här har jag ritat in var vi gick, och var vi tältade. Vi gick motsols från Bydalen.

Thomas stod för planerandet av vår rutt. Han hade gått en liknande vandring, men åt andra hållet, för runt 25 år sedan. Vandringen passade mig bra, med den stora variationen av skog och kalfjäll, och de lagom stora utmaningarna utmed vägen. Ibland fick vi leta oss fram mellan stenar och krokiga björkar, ibland såg vi flera kilometer över utsträckta vidder. Vi gick i dimma en halv dag, men klarade oss undan regn. Sammantaget var det en riktigt bra vandring. Det är väl ändå ofta det bästa man tar med sig och minns? Solskenet, de porlande bäckarna, de höstgula björkarna – och upplevelsen att göra något man tycker om, med någon man tycker om.

Nu minns jag inte om vi kom till Mora innan det blev mörkt, men resan gick bra och det kändes skönt att komma hem igen.

Vandringen varade från torsdag kväll den 15 september till mitt på måndagen den 19 september. Totalt gick vi 66 kilometer (2, 14, 24, 18 och 8).

Annonser

I gamla spår

När jag i går var sugen på orientering (tänkte göra säsongsdebut) tittade jag i mitt kartarkiv. Bland de första kartorna jag tittade på fanns en från precis två år sedan. Perfekt, tänkte jag, tog fram kompassen och cyklade till andra sidan stan för att återbruka den gamla kartan.

För två år sedan sprang Thomas och jag banan tillsammans. Då fick jag lite försprång, och sedan sågs vi vid kontrollen (en orange upphängd vimpel). Sedan sprang vi vidare till nästa kontroll på samma sätt.

edij_160402_karta600x400I  går var det bara jag. Det var lite snö kvar i skogen, mest på stigarna, men mest var det mjuk mossa under fötterna. Jag njöt av att ta mig fram genom skogen. Det var lugnt och fridfullt, bara några entusiastiska skidåkare som åkte i den blöta spåren. Vid några kontroller hängde det en tunn orange snitsel. Kanske hade de hängt där i två år.

Jag har inte tänkt på den där banan sedan jag lade den i lådan, men i går dök det upp minnesbilder från förra gången jag sprang banan. Ibland kunde jag se Thomas stå och vänta på mig vid en vimpel, och ibland sprang jag på precis samma ställe som jag gjorde för två år sedan. Jag har en tendens att göra det: välja samma väg som jag en gång sprungit. Även om skogen kan tyckas vara homogen är alla grenar, stenar och höjder unika. Jag kände igen mig. Kroppen, eller huvudet, mindes. Trots att jag vet att jag sprang fel till en kontroll förra gången gjorde jag precis samma misstag igen. Jag hoppas att det inte säger för mycket om mig som person.

Jag har nog kommit in i en nostalgisk period. Jag kommer nämligen på flera saker som jag vill göra igen, göra sådant som jag gjort för länge sedan. Jag vill vistas i skogar jag inte varit i på länge och se hur platser ser ut nu. Men jag vill gärna se nya platser också. En idé jag har är att springa elljusspår och löprundor på platser där jag aldrig varit.