Fjällvandring i Härjedalen och Jämtland dag 6

Från Stortuvan till Kläppen

Den sista fjällmorgonen hörde jag något grymta utanför tältet, och ljudet av något hårt som slog mot något. Jag väckte Thomas, och vi tittade ut på totalt tre sarvar, alla med väldiga kronor. De var ett tjugotal meter från oss, och gick sakta bortåt.

När vi hade packat ihop tältet för allra sista gången den här vandringen gick vi upp mot Stortuvans topp, 942 meter över havet.

Det blev den enda toppbestigning vi gjorde, och den var inte särskilt krävande. Toppen var flack, men som alltid när man kommer upp på något högt med fri sikt så ser man något nytt (om det inte är dimma, men då ser man ju i och för sig den – och det kan ju vara nog så fint, åtminstone när den skingras lite då och då).

En stig ledde ner i skogen, och snart gick vi förbi hus och följde lite större stigar. Men finorientering är inte lätt på en fjällkarta, eftersom många detaljer saknas. Efter en å missade jag att ta av på en stig, så när vi gått några hundra meter på en väg fick vi vända tillbaka.

Vi hittade en snirklig och lerig stig, som ledde oss förbi ett fint fall av vatten som kom forsande ner från Kesusjön.

Strax efteråt kom vi fram till parkeringen, där Thomas trogna Citroën stod och väntade på oss. Vi bytte om till vardagskläder och började vår resa hem.

Karta med vår vandring inritad.
Dag 6: Stortuvan–Kläppen, 5 kilometer.

Hela vandringen

Dag 1: Kläppen–en bit mot Helags fjällstation, 7 kilometer.
Dag 2: Öster om Helags–norr om Helags, 26 kilometer.
Dag 3: Helags–Handölan, 25 kilometer.
Dag 4: Handölan–Miesehketjahke, 21 kilometer.
Dag 5: Miesehketjahke–Stortuvan, 22 kilometer.
Dag 6: Stortuvan–Kläppen, 5 kilometer.
Totalt: 106 kilometer

Annonser

Fjällvandring i Härjedalen och Jämtland dag 1

Från Kläppen mot Helags

Vi gav oss iväg mot Härjedalen mitt på torsdagen den 7 september. Bilresan gick från Mora via Sveg och Funäsdalen, och vi kom fram till parkeringsplatsen vid Kläppen efter fyra timmar och tjugo minuter.

Strax efteråt anslöt Thomas bror med son och två hundar. Vi bytte om vill vandringskläder och började vår vandring mot Helags.

Planen var att gå en bit innan det började skymma, och hitta en bra plats att tälta på.

Vi gick genom Kesudalen, och följde sommarleden uppför mot Helags. Snart skymtade vi de höga topparna med stora snöfält framför oss.

I hasorna hade vi en stor grupp som gick i samma riktning. De skulle också tälta, men stannade när vi passerat en bäck. Vi fortsatte en bit till innan vi satte upp våra tält.

Karta med vår vandring inritad.
Dag 1: Kläppen–en bit mot Helags fjällstation, 7 kilometer.

Utförsåkning i Kläppen

Förra veckan hade Thomas och jag heldag med utförsåkning. Vi var i Kläppen när liftarna började gå på morgonen. Jag hade både sett fram emot den dagen, och bävat inför hur jag skulle klara liftar och åkning – jag som aldrig åkt utför med slalomskidor.

Vi åkte upp till toppen direkt. Mina vader krampade och vi åkte försiktigt iväg på den gröna (mycket lätta, hum) pisten – Lämmeltåget. Efter bara några meter höll jag på att åka rakt ut i skogen, men kunde bromsa farten mot en snövall. Puh! Kanske skulle jag gått skidskola först?

Ner kom vi båda två, och jag ville bara lägga mig ner. Benen värkte och jag var spänd i hela kroppen, eller i alla fall benen. Men vi tog liften upp igen. Andra åket gick mycket bättre. Jag kunde slappna av, och efter ytterligare åk klarade jag att göra några (någorlunda) tjusiga svängar.

Vi åkte upp till toppen många gånger (med gondollift, sofflift, bygellift och knapplift) och gav oss på blå pister (lätta). Thomas åkte en röd, men jag kände mig hur nöjd som helst med de gröna och blå (mina favoritfärger). Det kändes inte alls nödvändigt att åka en röd pist bara för att ha gjort det. Men till slut, med mycket stöttande och visst övertydande av Thomas, gjorde jag det också – Minkspåret.

Vi testade en kort slalombana också, och åkte två åk var. Thomas var cirka tio sekunder snabbare än mig, men vi förbättrade båda våra tider i andra åket.

När jag var så trött att jag nästan började gråta – och trodde att vi hade åkt sista åket – kom vi på att vi befann oss på fel ställe i backen. Så, vi fick åka lift upp igen och åka ner en annan backe. Sedan lämnade vi tillbaka den hyrda utrustningen och jag fick ta på mig mina lätta barfotaskor igen. Vilken frihet!

Jag är glad att Thomas hade sådant tålamod med mig, och att vi höll ihop nästan hela tiden. Faktiskt var det ganska roligt att åka när jag kände att jag hade någorlunda kontroll, men ganska ofta kände jag att jag inte borde varit där. Jag vet inte om jag kommer att åka utför fler gånger, jag måste smälta den här upplevelsen ett bra tag först.

Toppen av Horrmundberget

Den sista veckan i juli bodde jag i en stuga i Kläppen tillsammans med mina föräldrar. Vi var där för att vara med i världens största orienteringstävling, som arrangerades vid Sälens Högfjällshotell och Lindvallen. Thomas var där ibland också.

På kvällarna, när vi hade ätit och tvättat våra smutsiga kläder och skor, vilade vi upp oss inför nästa dag. Men ibland gick mamma och jag små promenader. Första kvällen gick vi till campingen och badade i Västerdalälven. Bottnen var mjuk och sumpig; så fort man rörde sig blev vattnet brunt. Vi satt mest i kanten med huvudena ovanför ytan och svalkade oss.

edij_160725_01_slatterblomma600x300

En annan kväll, efter den tredje tävlingen av fem, gick mamma och jag upp till toppen av Horrmundberget. Stugan som vi bodde i låg i bergets sluttning, och upp till toppen var det runt två kilometer. På vägen upp gick vi förbi flockar av blommande slåtterblommor (Parnassia palustris). Å, jag tycker att de är så fina. Kanske allra finast av vita blommor?

edij_160725_02_horrmundberget600x600

Upp kom vi, och kunde njuta av en storslagen utsikt en stund medan solen sakta sjönk ner bakom fjällen i väster. Sedan försökte vi hitta samma väg som vi gått upp. Det var inte så lätt som vi trodde, trots att vi såg stugorna och campingen nedanför oss. Det mesta ser ju så annorlunda ut när man ser det från ett annat håll så vi gick lite fel på stigarna några gånger, men ganska snart hittade vi rätt igen.

edij_160725_04_motljus600x400

Då och då stannade vi för att granska mjölkört, prästkragar och andra blommor. De var extra vackra i det milda motljuset.