Några kontroller i skogen


I mitten av juni var blåbärsriset ljusgrönt, och ängsklockor, midsommarblomster och prästkragar blommade för fullt. Då cyklade jag bort till den närmaste skogen för att besöka några Hitta ut-kontroller.

Hitta ut är ett friskvårdsprojekt som arrangeras på flera orter runt om i landet. Här i Mora är det orienteringsklubben som har kontroller ute från maj till och med oktober (starten fick skjutas upp nästan två veckor på grund av att snön låg kvar så länge).

En av kontrollerna låg på en höjd precis intill elljusspåret.

När jag hade noterat de två bokstäverna från stolpen stod jag en stund och blickade bort mot de böljande backarna, där jag åkte skidor flera gånger i vintras. Det är så härligt att glida fram där, från kulle till kulle – med bara några staktag kommer man upp på nästa.

Sedan följde jag en smal stig tillbaka till cykeln.

Så kom jag till en stugknut. Där fanns också en kontroll, och det doftade milt och sött av linneor.

Det kändes lite som om de liksom växte där för min skull. Jag hukade mig ner och inspekterade de små skira klockorna. Linnea (Linnaea borealis).

Sedan fortsatte jag genom blandskogen för att finna fler kontroller.

Då fick jag sådant spring i benen att jag inte kunde låta bli att rusa runt en stund.

Annonser

Heldag i skogen

I går assisterade jag Thomas, när han satte upp kontrollställningar inför tävlingar om några veckor.
Det var inte helt enkelt att ta sig till skogen. Vägarna vi cyklade på var bitvis täckta med is och snö, och i kanten var marken mjuk och lerig. Men allt går om man vill.
Flera av stigarna är fortfarande snötäckta, i synnerhet de där snön packats till skidspår. Men i skogen är det mest barmark, men undantag för mindre fläckar med snö i gropar och där solen inte kommit åt.

Gårdagen var den varmaste hittills i år, så det var ganska skönt att få svalka genom att trampa runt i den kylande snön när temperaturen närmade sig tjugo grader.

Jag provgick min nyaste ryggsäck – en ramryggsäck som jag fått av Thomas far. Den är stor, så jag fick plats med verktyg, stolpar och överliggare. Ju mer som låg i den desto bättre kändes det. Det mesta var bra, förutom att fästringarna plingade mot ramen. Thomas fick tyst på dem genom att trycka ut spriten, och det hjälpte en stund. Ska jag gå en längre vandring (och det vill jag gärna göra) ska jag se till att ryggsäcken är någorlunda tyst. Störande ljud gör mig både trött och irriterad.

Sådan här skog är lycka för mig. Det doftade solvarmt och renlaven frasade när vi gick över mon.

Jag har för stor terrängkännedom för att delta i tävlingsklass, men kanske kan jag springa en öppen bana om två veckor.

Efter flera timmar i skogen var vi klara. Precis när vi skulle hem pyste luften ur bakdäcket på min cykel. Jag pumpade upp det, men luften pyste ut direkt. Kanske hade slangen spruckit vid ventilen. Jag hade inte verktyg med mig, och orkade inte undersöka det närmare.

Thomas cyklade sakta bredvid mig, och jag ledde cykeln. Jag var trött och besviken. Men inte särskilt länge. Med Thomas sällskap kändes det ändå bra. Vi hade haft en fin dag i skogen, och det gjorde inget att det tog dubbelt så lång tid att gå hem som att cykla. Vi hade tid; tid att prata och fundera.

Jag uppskattar friheten i att ta mig fram med cykel, och jag vill kunna göra det utan täta problem. Jag blir så nedslagen när jag får punktering, eller när cykeln inte rullar som den ska. När det händer har jag ingen bra rutin att ta tag i problemen direkt. De punkteringsfria däcken har hittills varit bra, men det hjälper inte om slangen är dålig. Jag behöver lära mig hur jag kan ta hand om min cykel, så den mår och fungerar bra.