Upp på Väsagnupen

Den första sommaren i Dalarna, 2009, lånade jag Thomas militärcykel några gånger för att ta mig till den närmaste affären i Älvdalen. På vägen dit passerade jag avtagsvägen till Väsagnupen. Sedan dess har jag haft en längtan att en gång komma dit.

I går, efter orienterandet i Älvdalen, åkte Thomas och jag dit. Vi åkte lite fel på grusvägarna, men med hjälp av Thomas smarta telefon och internet hittade vi en karta, så vi kunde hitta rätt. Någon kilometer innan toppen var vägen avstängd med en bom, men det stoppade oss inte. Vi gick den sista branta biten upp.I söder såg vi Österdalälven, Orsasjön och Siljan.Jag var helnöjd med utsikten, och vi kunde nog inte valt en bättre dag att göra toppturen.Lite fika passade bra.Några envisa insekter surrade runt bland ängskovall (Melampyrum pratense) och vitklöver (Trifolium repens), och några okända fåglar flaxade och skrattade, annars var det bara vi där.
En sliten skylt pekade ut Hykjeberg, Älvdalen och några andra platser. Utsikten mot norr: Österdalälven och Älvdalen.Thomas och jag 482 meter över havet. Blåbären (Vaccinium myrtillus) börjar blåna nu.Jag åt några stycken, men medger att det är väl värt att vänta tills de blir stora och söta.Linneor (Linnaea borealis) slingrade sig fram i vägkanten och fyllde luften med sin milda söta doft.

I en liten mosse hittade jag några Jungfru Marie nycklar (Dactylorhiza maculata), eller fläckigt nyckelblomster.

Wäsaberget har haft skidliftar och skidbacke, men nedfarterna är nu igenväxta med sly. I en tidningsartikel hittar jag uppgifter om att anläggningen stängde år 2013.

Annonser

Jämtland

edij_150717_storsjon640x427

Släkten jag har gift in mig i kommer delvis från Jämtland. I sommar är det 70 år sedan Thomas farföräldrar bosatte sig på en udde i norra kanten av Storsjön, och det ville hans kusiner fira med en släktträff. Vi åkte dit och stannade några dagar.

edij_150718_kollage_boende640x320

Tältet slog vi upp mellan några hässjor intill sjön, och sedan bodde vi där i tre nätter. Den första kvällen sprang vi en orienteringsbana på en karta från 1980-talet. Skogen var tät, och vi var inte helt säkra på att vi var vid rätt punkter, men troligtvis bra nära. Efteråt badade vi i den minst sagt kyliga Storsjön.

edij_150718_kollage_promenad640x320

Nästa morgon var vi tidigt uppe för att gå en strandpromenad innan det befarade regnet.

edij_150718_kollage_vatten640x320

Storsjöns vatten var ovanligt högt, så mycket av stranden låg under vatten. Det blåste friskt vid sjön, och vågorna slog in mot stranden. På andra sidan låg tjärnarna spegelblanka. Vi trängde oss förbi snårig grönska och blev lite blöta om fötterna trots stövelskaften.

edij_150718_oviksfjallen640x427Några snöfläckar skymtade på Oviksfjällen på andra sidan sjön. Jag blev sugen på att vandra där någon gång, eller längre västerut.

edij_150718_frukost640x427

Vi åt vår frukost vid Bodviken, och gick sedan tillbaka genom skogen.

edij_150718_kollage_blommor640x640Jag fascinerades som vanligt av växterna runt omkring, och dök då och då ner på knä för att granska vissa av dem närmare. Ögonpyrolor (Moneses uniflora) stod som små parabolantenner precis vid strandkanten, och mandeldoftande revor av linneor (Linnaea borealis) slingrade sig fram lite här och var. Nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum) reste sig på skuggiga platser i skogen, och stänglar av vitpyrola (Pyrola rotundifolia) trängdes lite varstans.

edij_150718_kollage_grill640x640

På kvällen, efter släktträff med fika, besök vid en släktgrav, tipspromenad, buffé och efterrätt, begav sig de flesta av oss ner till stranden för sedvanlig grillning. Ja, för min del var det ju första gången, men det påminde mycket om hur det såg ut för trettio år sedan, efter vad jag sett i Thomas fotoalbum. Vi kastade smörgås (eller macka som jag brukar säga) och grillade och åt korv (en sojavariant för min del, bacon och fläsk för Thomas del) och stannade runt elden tills det blev en ny dag. Då gick vi frusna tillbaka till våra sovplatser.
edij_150718_kollage_storsjon640x640
För min del blev det två bad i Storsjön, ett första dagen och ett den tredje dagen. Men det krävdes uppvärmning innan jag sjönk ner under ytan, för det var inte för att svalka mig som jag gick ut i sjön. Det var liksom vårt badrum under tiden i Jämtland. När vi inte badade hängde vi ofta vid vattnet för att kolla på stenar, kasta några av dem som mackor i vattnet, äta, eller spana efter det beryktade odjuret.

edij_150720_kollage_fjall640x320
Att vakna och se fjällen på avstånd kändes mäktigt. Så nära, men ändå ganska långt bort. På ett sätt påminde vår boplats mycket om hur vi bor i vanliga fall; nära till sjön och berg på andra sidan. Men det här var i en annan skala, mycket större och mäktigare.

edij_150720_fjall640x210
edij_150720_froson640x427
På vägen hem åkte vi över Frösön. Jag hade fått för mig att det skulle vara så vackert där, men fann att det var mycket vackrare innan vi anlände till ön. Fast när vi hade passerat flygplatsen och såg utsikten från kyrkan så var det nog inte så dumt ändå.

Några brunkullor såg jag inte, men innan vi lämnade Jämtland fick vi se två stolta landskapsdjur, med mångtaggade kronor, som lugnt verkade betrakta trafiken på E45:an.

Några tips på sevärdheter i mitten av Jämtland:

  • Mus-Olles museum i Ytterån. Per-Olof Nilsson levde 1874–1955 och kan nog anses vara Sveriges största samlare. Mina barndomshögar med suddgummin, servetter, vykort och stenar är liksom ingenting i jämförelse. I museet, som består av flera byggnader, finns hans samlingar bevarade; urblåsta ägg, knappar, uppstoppade djur, godisförpackningar, kjolvärmare, trävrilar, stenar i olika former, frimärken, verktyg, glas, keramik och mycket annat. Över 150 000 föremål tar en stund att kika på. Inom området kan man dricka brunn, som var populärt på 1800-talet. Jag drack en mugg med järnrikt vatten. Om jag blev piggare och friskare vet jag inte, men lite extra järn är nog bra.
  • I skogen intill där vi bodde har Thomas farbror haft kolmilor, och byggt en kolarkoja. En mycket fin koja med granrisbäddar. Kolbottnarna runt omkring vittnar om tidigare kolning. När Thomas och jag sprang förbi ville vi inte stanna till så länge på grund av alla myggor, annars kunde man läsa om kolning på uppsatta informationstavlor. Det finns även flera markerade små stigar man kan följa.
  • På vägen hem gjorde vi ett stopp vid Antik och begagnat i Brunflo. Det är en 2200 kvadratmeter stor lokal fylld med diverse prylar och möbler. Allt är ordnat systematiskt; rostfritt stål för sig (en av mina favoritkategorier, särskilt 18/8-kvalitet), glasskålar på en hylla, tyg i rullar på några bord. Vi provsatt soffor, fåtöljer, öppnade lådor i sekretärer och fick veta hur en fågelsax ser ut.