En sjumilatur till Vikarbyn

edij_160807_01_vikarbyn600x400
I söndags cyklade Thomas och jag mot Vikarbyn  Thomas med sin onda rygg och jag med en något skraltig cykel, men båda med gott hopp. För några år sedan gjorde jag ett försök att cykla till Rättvik, men då gav jag av olika anledningar upp innan jag ens kom halvvägs.

Den här gången började vi likadant som jag gjorde då: Vi cyklade genom Färnäs till Moraklockan och vidare till Fåsås. Därifrån följde vi Dalkarlsvägen via Ingärdningsbodarna till Tammeråsen. Sist jag försökte kom jag bara till Ingärdningsbodarna. Från Tammeråsen (högsta punkten) följde vi Siljansledens cykelskyltar, men det var egentligen bara raka vägen ner mot Vikarbyn via Röjeråsen och Västbjörka.

edij_160807_02_vintage-butik600x400

Så var vi alltså framme i Vikarbyn. I västra delen av byn kom vi till vårt mål: vintagebutiken Spader Madame Retro Vintage. Där fanns det ungefär hur många saker som helst. I den gamla ladugården gick vi runt i rum efter rum och tittade på plåtburkar, kläder i alla möjliga former och färger, prydnadssaker, husgeråd och möbler med mera. Det mesta var kläder, prylar och möbler från 1940- till 1970-tal. Några fina soffbord i teak såg vi, men något sådant kunde vi ju inte ta med oss hem på cyklarna. Jag köpte i alla fall ett saltkar i glas, som jag har varit på jakt efter, men även som ett minne från cykelturen (när jag kom hem gladdes jag av att det blev en underbart fin klang när metallkorken slogs lätt mot den bubbliga glasytan).

edij_160807_03_fridlyst-tall600x400

Sedan fortsatte vi hemåt en annan väg: Via Stumsnäs, Garsås, Fudal och Nusnäs. I Stumsnäs såg vi en skylt intill vägen där det stod ”Naturminne”. Vi cyklade in där och tänkte rasta vid sjön, men det visade sig vara en privat brygga. Efter en titt på den gamla tallen (naturminnet) som fridlystes 1955 och hade inhuggningar i stammen från 1800-talet då det varit översvämningar i Siljan cyklade vi vidare för att hitta en annan rastplats vid sjön.

edij_160807_04_siljan600x400

Efter några avkrokar på gräsiga vägar hittade vi en väg ner till sjön, strax nedanför Garsås. Vi slutet av vägen fann vi ett vindskydd och bänkar. Där mumsade vi i oss kex och blåbärssnitt i lugn och ro. Ute på sjön körde en motorbåt och längre bort hördes röster, kanske från någon stuga.

edij_160807_05_hallon600x400

Sedan trampade vi vidare på vana vägar genom Fudal och Nusnäs. Det finns väldigt mycket hallon här i år, och så söta och goda som de är har jag svårt att motstå dem när jag cyklar förbi bärfulla snår. Ibland stannade jag och åt ett hallon eller två. När vi kom hem hade vi cyklat runt sju mil.

Några andra cykelturer jag gjort:
Tre cykelturer till Rostberg, Nusnäs och Eldris
Långa cykelturer till Brunnvasselbodarna och Nusnäs
Cykeltur i snö till Selja, Långlet, Eldris och Östnor
Utflykt i hembygden öster om Orsasjön

Annonser

Tre cykelturer

En dag den här veckan cyklade Thomas och jag från Mora till Rostberg. På branta grusvägar som inte tycktes ha något slut trampade vi oss varma, och nådde till slut den till synes öde fäboden, norr om Rostberget. Några timrade hus högt där uppe blickade ut över täta skogar och de stora sjöarna långt nedanför. En av de längsta löprundorna – över tre mil lång – här omkring går förbi där. När jag stod där uppe med trötta ben kändes det inte lockande att springa den, men någon gång kanske det blir av – när jag känner mig vältränad och redo.
edij_151107_nusnas640x427
En annan dag cyklade vi på mer plana vägar, till dalahästbyn Nusnäs. Då såg vi Rostberget och några andra berg på andra sidan Siljan.
edij_151108_vasaloppssparet640x427
I morse cyklade jag själv till Eldris. Där, vid kontrollstugan, samlades flera moringar för att springa, gå eller bara hänga vid den brinnande elden. Det fanns två löprundor att välja på, och kartor med banorna inritade. Jag valde en på runt en mil, tog en karta och sprang i väg. Solen sken, och det var inte särskilt kallt. Jag följde sandiga stigar, slingrande åsar och nät av skogsvägar. När jag kom tillbaka vid samlingsplatsen bytte jag snabbt om och drack en mugg varm blåbärssoppa i närheten av brasan. På vägen hem mötte Thomas mig på vasaloppsspåret, och så cyklade vi resten tillsammans.

Långa cykelturer‏

edij_151018_cykeltur640x427

De senaste dagarna har Thomas och jag cyklat flera mil. Vi har följt raka grusvägar, men även letat oss fram på smala – intill ocykelbara – stigar genom tät skog. Mellan byarna häromkring går det massor av vägar, små lugna vägar där man ofta kan cykla i bredd.

En dag gick färden via flera fäbodar nordost om stan. Vi trampade genom Södra Bomansberg och vidare mot Brunnvasselbodarna. Vi valde en något längre väg, och kom till en stig. Där ledde vi cyklarna en bit, och jag lyckades blöta skorna i den kalla mossan. Då bestämde jag mig för att ha ullsockar på mig under nästa cykeltur, och även extra sockar. Vi fortsatte längre bort, österut, och svängde norrut innan vi vände åt väster igen. En väg som skulle ta oss till Risa blev efter någon kilometer till en otydlig stig. Kartan visade att det fanns en väg där, men det måste ha varit decennier sedan. Fram kom vi ändå, och efter en kort stund var vi på en väg igen. Vi susade fram på den gamla kyrkvägen ner till Bergkarlås, och Kungsvägen ner mot Vattnäs. Där speglades höstfärgade träd vackert i Orsasjön. Benen började bli trötta, och både händer och fötter var kalla. Men det gjorde inte så mycket när vi inte hade långt kvar. Det var riktigt skönt att komma hem och in i värmen igen.

Andra dagar har vi tagit oss till Nusnäs på varierande vägar. En gång var vi nära Nusnäs, men tog en omväg på ridleden och fortsatte förbi, vidare till Fudal. Vi följde en väg parallell med Siljan, kantad med mängder av små och stora hus i alla varianter. Vi pratade om hur det skulle vara att bo där, nära vattnet. Det gick vita gäss på sjön, och jag kände mig inte särskilt lockad av det vindutsatta läget. En tungcyklad, lång uppförsbacke tog oss upp över järnvägen och riksvägen. Vi kom till den fina tallmon i Klikthed, och jag blev springsugen. Vi cyklade på gammal asfaltsväg förbi Myrtjärn och kom ut på Fåsåsvägen. När vi närmade oss Moraklockan ville Thomas att vi skulle ta en annan väg än den vanliga. Vi följde den tättrafikerade riksvägen en kort bit, och svängde in till vänster. Vägen ledde utför, och så hamnade vi i ingenstans. Vägen tog slut bland krossade lerduvor, och vi vände tillbaka för att följa en smal stig i stället. Den slingrade sig genom skogen, blev mindre, delade på sig och blev sedan något större. Några regndroppar föll när vi kom ut på rätt väg, en bred grusväg ner till Färnäsänget, där vi hade svängt några timmar tidigare.

Långa raka vägar

I går sprang jag hemifrån med målet att springa långt och länge. Var jag skulle springa kunde jag inte bestämma, men jag började med att följa järnvägen.

Jag fortsatte på rundan jag brukar springa runt Färnäs, men när jag brukar svänga efter runt fem kilometer fortsatte jag söderut. Det är en grusväg med långa raksträckor. Det var år sedan jag var där förut. Jag har cyklat där några gånger, men mindes inte vägen helt.

Raka vägar är egentligen inget jag föredrar för längre löpning. Jag tappar så lätt farten, och faller in i något slags loj lunk. Men den här gången var farten inte så viktig, även om jag faktiskt lyckades hålla ett ganska bra tempo.

Vägen svängde, korsade järnvägen och jag fortsatte jag rakt fram. Några omblommande ängsklockor nickade i skogskanten, och lövträden lyste gula. Luften var frisk, men något syrlig. Jag var osäker på om jag valt rätt väg, men snart närmade jag mig nästa by, Nusnäs. Några kor stod i en hage. Husen tätnade och jag såg en del av byn innan jag vände för att återvända hem.

När jag väl vänt fick jag nya krafter. Nu visste jag vägen, och skulle nog orka hem. När jag åter kom till vägskälet där jag fortsatt söderut valde jag en annan väg hemåt. Det är en drygt kilometerlång rak väg med åkrar på båda sidor. Där mötte jag en annan löpare, och då ökade jag stegens takt något.

Klockan tickade, men det var några minuter kvar till nittio när jag bara hade en bit kvar hem. Då sprang jag en liten extra sväng, för att nå ”långpass”-gränsen. Rundan blev 16–17 kilometer.