Fjällvandring i Oviksfjällen – del 3

Så blev det morgon den sista dagen i Oviksfjällen. Skulle vi hinna tillbaka till bilen i god tid, så vi kunde köra hem och komma hem innan det blev mörkt?edij_160919_01_fjalldaggkapa600x400 Medan jag borstade tänderna stegade jag runt bland tuvorna. Intill vår tältplats fanns små gropar, med fjälldaggkåpor och mjuk mossa på botten, som jag tyckte var alldeles särskilt fina. Jag kunde sitta vid en grop och bara titta på alla former och färger en lång stund.
edij_160919_02_hostfarger600x400Vi såg ett av dagens mål på avstånd – Drommen. Där skulle vi gå över för att komma ner till Bydalen på andra sidan.
edij_160919_04_hostfarger600x400I vissa vinklar såg vattnet i sjöarna knallblått ut, men så fort man gick en bit framåt så var den starka färgen som borttrollad.
edij_160919_11_ner600x400Vi kom upp på Drommen och gjorde en toppbestigning, men det får jag återkomma till. Sedan gick vi rakt ner mot Bydalen. Stigen sluttade nästan otäckt brant nedför.
edij_160919_12_nerfarter600x400Vi kunde se en liten, liten prick på parkeringen bakom snöstaketet (bilen) längst ner vid skidbacken. Det var dit vi skulle.
edij_160919_13_skog600x400Vi kom ner i skogen och följde en slingrande stig kantad av högt blåbärsris och knallröda hönsbär.

De få kilometer som det var ner kändes så långa, men snart låg det hus intill stigen och då var det inte långt kvar.
edij_160919_14_skovard600x400Innan vi gick över ån ägnade vi oss åt skovård: kängorna tömdes på runda små dvärgbjörksblad, och annat som lyckats åka snålskjuts.
edij_160919_16_karta600x800Här har jag ritat in var vi gick, och var vi tältade. Vi gick motsols från Bydalen.

Thomas stod för planerandet av vår rutt. Han hade gått en liknande vandring, men åt andra hållet, för runt 25 år sedan. Vandringen passade mig bra, med den stora variationen av skog och kalfjäll, och de lagom stora utmaningarna utmed vägen. Ibland fick vi leta oss fram mellan stenar och krokiga björkar, ibland såg vi flera kilometer över utsträckta vidder. Vi gick i dimma en halv dag, men klarade oss undan regn. Sammantaget var det en riktigt bra vandring. Det är väl ändå ofta det bästa man tar med sig och minns? Solskenet, de porlande bäckarna, de höstgula björkarna – och upplevelsen att göra något man tycker om, med någon man tycker om.

Nu minns jag inte om vi kom till Mora innan det blev mörkt, men resan gick bra och det kändes skönt att komma hem igen.

Vandringen varade från torsdag kväll den 15 september till mitt på måndagen den 19 september. Totalt gick vi 66 kilometer (2, 14, 24, 18 och 8).

Annonser

Fjällvandring i Oviksfjällen – del 2

På andra sidan bron var stigen tvåspårig, så vi kunde gå sida vid sida, fram till samernas väg. Den kilometern gick fort, och sedan fortsatte vi ganska snabbt upp på fjället.edij_160917_08_tok600x400Vi hade tänkt följa en stig – som på kartan var markerad som svårorienterad – upp mot Hosjövalen och vidare mot Glensvalen. Den var ytterst otydlig, men ibland kunde vi ana ett smalt stråk. Det verkade mest vara renar som vandrade där. Vi såg deras spår, och då och då såg vi några renar på avstånd.
Thomas visste om en bra tältplats, där vi skulle bo nästa natt, men det var långt dit så vi skyndade på stegen så gott vi kunde. Det blev dimmigt och vi fick använda kompasserna för att hitta rätt riktning mot Bodfjället.
edij_160917_11_backpassering600x400Men så kom vi i alla fall fram till renvaktarstugorna i västra delen av Gåetiejaevrie, en av Dörrsjöarna. För mig var det ett stort problem att korsa Bielnjienjohke, men som tur var kunde jag byta kängorna mot barfotaskor, så jag kunde vada över.
Med blöta (men inte särskilt kalla) fötter gick jag den sista biten utmed sjön, till tältplatsen mellan sjöarna Gåetiejaevrie och Såålejaevrie. Det visade sig vara ett väldigt fint ställe att bo på, med slät och lagom hård mark som grund.
edij_160918_01_morgonsol600x400När dimman hade lättat efter natten kunde vi se till andra sidan. Solen letade sig ner till tältet och vi ägnade oss lugnt åt morgonbestyr.
edij_160918_05_spegel600x400De gula björkarna och de karga fjällsluttningarna speglades i den blanka sjöytan.
edij_160918_04_nojd600x400Det var inte särskilt varmt, men tog man på sig alla kläder behövde man inte frysa. Jag mumsade i mig en stärkande frukost och sedan packade vi ihop för vidare vandring.
edij_160918_06_sjoar600x400Vi hade solen i ögonen och följde sjöarna åt sydost. Flera gånger stannade jag för att pusta lite och förundras över allt runt omkring.
edij_160918_07_k600x400Den här dagen var riktigt sommarlik. Vi gick i korta byxor och blev ändå för varma.
edij_160918_08_k600x400Från sjöarna genade vi genom en mjuk myr upp till en stig – sparsamt markerad, men vältrampad och väldigt lätt att följa.
edij_160918_10_ren600x400Några renar var lite nyfikna på oss, och kanske vi på dem också.
edij_160918_12_vagvisare600x400Mellan Storfjället och Gråhösen hittade Thomas en sjö där han badade. Jag nöjde mig med att titta på. Sedan styrde vi stegen mot Rävkulan, en rund och tydlig höjd i sydvästra delen av Österfjället.
edij_160918_13_taltplats600x400På Österfjällets västra sluttning, en bit ovanför Bastuån, slog jag upp tältet medan solen sjönk ner bakom Falkfångarfjället. Några renar gick nära förbi, som om de ville se att jag gjorde rätt med stänger och linor. De verkade godkänna min uppsättning till slut, och fortsatte lugnt ner mot ån.

Vi kröp ner i sovsäcken (två ihopsatta) och väntade på att den sista vandringsdagen skulle gry.

Mot fjällen

Mitt i september åkte Thomas och jag till Jämtland för att vandra i Oviksfjällen. Vi tog en omväg förbi Brunflo, men sedan skyndade vi vidare mot fjällen.
edij_160915_02_farja600x400

Från Brunflo åkte vi till Isön, och därifrån färja över Storsjön till Norderön och vidare till Håkansta. Vi hade tur och kom precis i lagom tid till färjan, som gick en gång i halvtimmen. På resan över till Norderön såg vi fjällen långt bort.

edij_160915_03_storsjon600x400
Eftermiddagssolen värmde och sjöytan låg blank. Vi fortsatte vår resa via Hallen, där vi svängde upp mot vårt mål: Bydalen.
edij_160915_04_drommen600x400
Vägen slingrade sig fram genom gulnande björkskog och snart skådade vi fjäll igen. Drommen reste sig som en gigantisk kulle bland tusentals träd.

Bilen fick stå nedanför en skidbacke. Vi bytte snabbt våra reskläder mot kängor och vandrarutstyrsel. Ryggsäckar på och så började vi gå. Den första etappen skulle bli kort. Den gick ut på att hitta en hyfsad tältplats så snart som möjligt, eftersom kvällen närmade sig.
edij_160915_05_utsikt600x400
Vi följde en grusväg upp i backen och hittade en ganska platt plats att slå upp tältet på. Med mörkret som fiende kunde vi inte vara hur kräsna som helst, så vi fick låta nöja oss med boende en bit från lifterna. Marken visade sig luta något, när vi lagt oss ner, men det fick duga.

edij_160915_06_kvallsmat600x400
Jag lagade kvällsmat i fullmånens sken. Sedan kröp vi ner i vår ihopkopplade sovsäck för att vila upp oss till den kommande vandringen.

Jämtland

edij_150717_storsjon640x427

Släkten jag har gift in mig i kommer delvis från Jämtland. I sommar är det 70 år sedan Thomas farföräldrar bosatte sig på en udde i norra kanten av Storsjön, och det ville hans kusiner fira med en släktträff. Vi åkte dit och stannade några dagar.

edij_150718_kollage_boende640x320

Tältet slog vi upp mellan några hässjor intill sjön, och sedan bodde vi där i tre nätter. Den första kvällen sprang vi en orienteringsbana på en karta från 1980-talet. Skogen var tät, och vi var inte helt säkra på att vi var vid rätt punkter, men troligtvis bra nära. Efteråt badade vi i den minst sagt kyliga Storsjön.

edij_150718_kollage_promenad640x320

Nästa morgon var vi tidigt uppe för att gå en strandpromenad innan det befarade regnet.

edij_150718_kollage_vatten640x320

Storsjöns vatten var ovanligt högt, så mycket av stranden låg under vatten. Det blåste friskt vid sjön, och vågorna slog in mot stranden. På andra sidan låg tjärnarna spegelblanka. Vi trängde oss förbi snårig grönska och blev lite blöta om fötterna trots stövelskaften.

edij_150718_oviksfjallen640x427Några snöfläckar skymtade på Oviksfjällen på andra sidan sjön. Jag blev sugen på att vandra där någon gång, eller längre västerut.

edij_150718_frukost640x427

Vi åt vår frukost vid Bodviken, och gick sedan tillbaka genom skogen.

edij_150718_kollage_blommor640x640Jag fascinerades som vanligt av växterna runt omkring, och dök då och då ner på knä för att granska vissa av dem närmare. Ögonpyrolor (Moneses uniflora) stod som små parabolantenner precis vid strandkanten, och mandeldoftande revor av linneor (Linnaea borealis) slingrade sig fram lite här och var. Nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum) reste sig på skuggiga platser i skogen, och stänglar av vitpyrola (Pyrola rotundifolia) trängdes lite varstans.

edij_150718_kollage_grill640x640

På kvällen, efter släktträff med fika, besök vid en släktgrav, tipspromenad, buffé och efterrätt, begav sig de flesta av oss ner till stranden för sedvanlig grillning. Ja, för min del var det ju första gången, men det påminde mycket om hur det såg ut för trettio år sedan, efter vad jag sett i Thomas fotoalbum. Vi kastade smörgås (eller macka som jag brukar säga) och grillade och åt korv (en sojavariant för min del, bacon och fläsk för Thomas del) och stannade runt elden tills det blev en ny dag. Då gick vi frusna tillbaka till våra sovplatser.
edij_150718_kollage_storsjon640x640
För min del blev det två bad i Storsjön, ett första dagen och ett den tredje dagen. Men det krävdes uppvärmning innan jag sjönk ner under ytan, för det var inte för att svalka mig som jag gick ut i sjön. Det var liksom vårt badrum under tiden i Jämtland. När vi inte badade hängde vi ofta vid vattnet för att kolla på stenar, kasta några av dem som mackor i vattnet, äta, eller spana efter det beryktade odjuret.

edij_150720_kollage_fjall640x320
Att vakna och se fjällen på avstånd kändes mäktigt. Så nära, men ändå ganska långt bort. På ett sätt påminde vår boplats mycket om hur vi bor i vanliga fall; nära till sjön och berg på andra sidan. Men det här var i en annan skala, mycket större och mäktigare.

edij_150720_fjall640x210
edij_150720_froson640x427
På vägen hem åkte vi över Frösön. Jag hade fått för mig att det skulle vara så vackert där, men fann att det var mycket vackrare innan vi anlände till ön. Fast när vi hade passerat flygplatsen och såg utsikten från kyrkan så var det nog inte så dumt ändå.

Några brunkullor såg jag inte, men innan vi lämnade Jämtland fick vi se två stolta landskapsdjur, med mångtaggade kronor, som lugnt verkade betrakta trafiken på E45:an.

Några tips på sevärdheter i mitten av Jämtland:

  • Mus-Olles museum i Ytterån. Per-Olof Nilsson levde 1874–1955 och kan nog anses vara Sveriges största samlare. Mina barndomshögar med suddgummin, servetter, vykort och stenar är liksom ingenting i jämförelse. I museet, som består av flera byggnader, finns hans samlingar bevarade; urblåsta ägg, knappar, uppstoppade djur, godisförpackningar, kjolvärmare, trävrilar, stenar i olika former, frimärken, verktyg, glas, keramik och mycket annat. Över 150 000 föremål tar en stund att kika på. Inom området kan man dricka brunn, som var populärt på 1800-talet. Jag drack en mugg med järnrikt vatten. Om jag blev piggare och friskare vet jag inte, men lite extra järn är nog bra.
  • I skogen intill där vi bodde har Thomas farbror haft kolmilor, och byggt en kolarkoja. En mycket fin koja med granrisbäddar. Kolbottnarna runt omkring vittnar om tidigare kolning. När Thomas och jag sprang förbi ville vi inte stanna till så länge på grund av alla myggor, annars kunde man läsa om kolning på uppsatta informationstavlor. Det finns även flera markerade små stigar man kan följa.
  • På vägen hem gjorde vi ett stopp vid Antik och begagnat i Brunflo. Det är en 2200 kvadratmeter stor lokal fylld med diverse prylar och möbler. Allt är ordnat systematiskt; rostfritt stål för sig (en av mina favoritkategorier, särskilt 18/8-kvalitet), glasskålar på en hylla, tyg i rullar på några bord. Vi provsatt soffor, fåtöljer, öppnade lådor i sekretärer och fick veta hur en fågelsax ser ut.