Långpromenad med tranbär

I slutet av november var det vintrigt. En dag gick Thomas och jag en långpromenad i skogen. Eller till skogen, i den och hem.

Det var frost överallt. På markens ris, och på grangrenarna.

Jag hade en nygammal anorak, som jag vunnit på en nätauktion.

Vi passerade Färnästjärnen, som numera är en myr. 1982 var det en tjärn (enligt en orienteringskarta från den tiden).

Jag fann några frusna, syrliga och friska tranbär.

Vi följde en stig där skidspåret gick förr. Numera svänger man över Färnästjärnen, om man nu kan kalla den det fortfarande.
Jag fotade frostig lummer, och sedan skuttade jag ifatt Thomas.

Annonser

Hand i hand

För tre år sedan fick jag äran att bli fadder till en liten kille. Vi ses inte så ofta på grund av att vi bor långt ifrån varandra, men för några veckor sedan var vi ute på en skogsutflykt, tillsammans med hans storebror och mamma.

Tanken var att vi skulle gå till en tjäderkoja, men vi kom inte ända fram. I stället hittade vi ett lågt jaktpass, och massor av blåbär. Plötsligt kom mörka moln nära, och då regnet föll tätt höll vi oss under några skyddande granar.

Snart drev molnen vidare, och när vi hittat en kulle som var perfekt att pausa vid strålade solen på oss. Vi kokade vatten till pulversoppa (som inte helt föll barnen i smaken) och fikade med goda bullar och kex.

När vi gick vidare över en liten mosse med hög skvattram och snårigt blåbärs fick jag hålla handen, och visa skillnaden mellan odon och blåbär.

Den där tjäderkojan kanske vi kan gå till en annan gång.

En tur till Växjö

I slutet av mars åkte Thomas och jag till Småland. Vi brukar åka ”hem” för att träffa familj och vänner några gånger per år, och det här var första gången i år.

När vi var hos Thomas föräldrar passade vi även på att åka till Växjö. Det var en solig och varm dag, och vi parkerade vid VAIS-torpet och gick sedan genom skogen in till stan.

Samma dag var det visning av en bostadsrätt som vi var lite intresserade av, men själva visningen hade vi inte tid att vänta på. Vi kollade in omgivningarna i stället.

Det bodde en fin blåmes i en holk i ett träd intill.

Och det fanns en liten kuperad skog med en massa fina stigar som gjorde mig springsugen. Jo, här skulle jag nog kunna bo, tänkte jag.

Någon hade målat bokstäver här och där, och det fanns även några kontrollskärmar – perfekt för en orienterare som mig.

På andra sidan skogen hittade vi en löparbana med studs. Vilket kanonbra läge. Det kliade lite i springbenen igen, men vi fortsatte promenaden in till stan.

Vi gick förbi en skola som Thomas gått i, och snart kom vi till centrum. Där kollade vi i olika butiker, bland annat andrahandsbutiken Emmaus Björkå. Å, vad roligt det är att titta på gamla grejor, och toppen att återanvända saker som andra inte vill ha längre. Thomas köpte bland annat ett par kortbyxor till mig, och sedan bjöd han mig på god kinamat på restaurang.

När vi gick tillbaka mot bilen var det sommarvarmt, runt sjutton grader och solsken. Jag hade lust att byta långbyxorna mot kortbyxorna, men skyller på att det inte kändes lämpligt mitt i ett villaområde. Vi gick lite vilse bland alla gator, men till slut kom vi över Kalmarvägen och hittade en stig som ledde rätt. Sedan åkte vi iväg till ännu en promenad med en vän till Thomas.

Skridskoåkning på sovsäcken

edij_161120_skogspromenad600x400

Den här söndagen åkte Thomas och jag till en av våra favoritskogar, en bit nordost om Mora. Vi lämnade barmarken i stan och kom snart upp på nivåer där det låg en del snö kvar. Planen var att gå till en flack grop, som vi gick förbi för nästan precis två år sedan.

edij_141125_is640x427

Då var gropen fylld med vatten, och täckt med en tunn ishinna. Jag fantiserade då om hur det skulle vara att susa fram på skridskor där, mellan tallarna.

edij_161120_gropen600x400

När vi kom fram dit i dag var gropen full med ett tjockt lager snö, utan någon is under. Men vi gav inte upp, utan fortsatte vår jakt efter is.

edij_161120_kristin600x400

Och vi hittade faktiskt en fläck med fruset vatten, vid en mosse som vi kallar sovsäcken. Jag var tveksam, och Thomas försökte övertyga mig om att isen skulle hålla även för mig genom att vandra runt på den, när jag oroligt tittade på. Efter en stund lyckades han och jag plockade fram halvrören och spände remmarna över kängorna.

edij_161120_halvror600x400

Förra veckan fyndade jag dessa halvrör på Återbruket (kommunens butik där saker som allmänheten skänkt säljs till mycket rimliga priser – en av mina favoritaffärer i Mora).

Innan vi åkte till skogen hjälpte Thomas mig att lossa muttrarna, som höll skänklarna på plats, och gjorde skridskorna så breda som möjligt. Jag testade dem på kängorna, och de passade alldeles perfekt. Hade kängorna varit något bredare hade de inte passat. Tänk vilken tur!

edij_161120_2kristin600x400

Det här blev premiäråkningen med mina nya skridskor. De första skären var något vingliga, men snart blev min åkstil något bättre. Jag måste ge skridskorna, och min åkförmåga, fler chanser känner jag. Det här var förhoppningsvis inte vinterns enda åktur.

edij_161120_kristin400x400

edij_161120_sovsack400x400Vill du veta varför vi kallar mossen för sovsäcken? Jo, det kommer av en karta från 1984. Då liknade mossen – som ligger strax söder om Södra Fåsjön – nämligen en sovsäck av mumiemodell. Nu, efter mer än trettio år har den opasserbara sankmarken (det blå- och vitrandiga) växt igen och blivit tuvig mossmark. Det var sovsäckens öppning som jag åkte skridskor på.

Mer från (nästan) samma ställe:
Vår promenad för två år sedan
Södra Fåsjön i december 2014