Några dopp i juli

Det är dagjämning, vilket innebär att dag och natt är lika långa. Man kan också se det som att dagarna nu blir kortare, eller mörkare, eller att natten erövrar dagen. Men alla dagar är lika långa, de har lika många sekunder, minuter och timmar. Natt följer dag, och tvärtom. Jag låter tiden gå, och drömmer mig för en stund tillbaka till några av sommarens bad.

Den 7 juli var Thomas och jag i Rättvik för att hälsa på min morbror med fru och katt. De hade husvagnssemester där. Vi fick se en digital version av min morbrors museum. Han har samlat, och samlar, gamla föremål, apparater och maskiner. För mig som gillar gamla saker var det väldigt intressant. Dagen var varm, och vi hade badkläder med oss, men kvällen blev sval och något bad lockade inte när det väl var tid för det. Så det blev ett icke-bad. Men vi kände på vattnet med händerna innan vi åkte hem.

Den 15 juli var en väldigt varm dag. Temperaturen höll sig över 25 grader, vad jag minns. Solen sken från en klar himmel. Thomas och jag skulle springa en bana i Evertsberg, en bana som han sprungit flera gånger tidigare. Inga kontroller, bara en karta, och så tog vi varannan kontroll. Men först badade vi i Skepphussjön för att svalka oss. Jag doppade mig med underkläderna jag skulle springa i, och blötte även pannbandet. Det var ett knep jag använde flera gånger under sommaren, för att hålla mig någorlunda sval ett tag. Under banan hittade vi saftiga och mogna hjortron i myrarna. Vi smaskade i oss flera av dem, och blev nog lite piggare av energin. Efter orienteringen var det skönt att bada igen. Det var en dag utan måsten, då vi satt på bryggan tills vi torkade, och sedan tog vi åter ett dopp för att få svalka.

Den 23 juli var Thomas och jag i Örnsköldsvik och sprang Sveriges största orienteringstävling, O-ringen. Vi tävlade mot varandra i en klass öppen för alla. Efter springandet cyklade vi till havet vid Nyänget. Vågorna svepte mot stranden och det sög mjukt i magen när jag gick ut i den lena sanden. Jag låg och flöt en stund, och lyssnade på lugnande och ideliga bruset.

Den 28 juli var vi på väg hem från Örnsköldsvik. Det var helmulet när vi kom till Hudiksvall, men varmt och lämpligt badväder. Vi pausade i körandet och simmade runt en stund vid Malnbadet. Jag höll mig mest innanför en lina fästad i bojar. Där utanför sluttade det brant utför. Något piggare av badet fortsatte vi hemfärden.

Annonser

Springkällan


På väg hem från Falun förra veckoslutet stannade vi i Rättvik, för att köpa frukost till mig. Vi hade tänkt titta in i en andrahandsbutik där också, men eftersom den var stängd föreslog Thomas att vi skulle åka till Springkällan.


Ingen av oss hade varit där, men det gick ganska bra att hitta dit. Det var skyltat från Backavägen nordost om Rättvik, in på en grusväg som ledde oss nästan ända fram. Vi gick några hundra meter, och så var vi framme.


Vid Draggåns kant låg det fortfarande lite snö.


På en skylt informerades det om källan: Under 1800-talets senare hälft fanns stora förhoppningar om att hitta stora oljefyndigheter i Rättvik. Oljeborrningar påbörjades vid Draggån, men man hittade bara små mängder olja. I stället stötte man på en mycket kraftig vattenkällåder. Sedan dess har det funnits en springbrunn på platsen.

Det fanns också en ritning av hur källan kan se ut vintertid, när det nedfallande vattnet fryser till is. Då bildas en isstod. Det fick mig att tänka på Jönköpings vattenledningspark, som jag bodde nära en tid när jag studerade. Där var det en vinter flera väldigt vackra och höga isskulpturer i de frusna bassängerna.

När jag nämnde för mamma att vi besökt Springkällan visade det sig att hon och pappa också hade varit där – någon gång på 1970-talet. Ett roligt sammanträffande.