Kända och okända växter i fjällen

När jag vandrar i fjällen, eller på andra ställen för den delen, söker blicken ofta på marken. Ganska ofta ser jag växter jag inte kan namnet på. Det bero på att jag glömt namnet jag en gång lärt mig, men då och då ser jag något okänt.

Eftersom en flora är tung att bära på brukar jag fota det jag funderar på, och sedan försöka hitta ett namn när jag kommer hem. Ibland är det lätt, andra gånger svårare.

Den här gula fick mig att tänka på höskallra, kanske en släkting?

 

Det här är ormrot (Bistorta vivipara). Den är lätt att känna igen.

De flikiga bladen på fjällkåpa (Alchemilla alpina) där glittrande vattendroppar vilar är så fina.

 

Det här tror jag är vissnad klotpyrola (Pyrola minor).

Sådana här, men större, har jag tidigare sett i Vålådalen. En fetbladsväxt som fångade min uppmärksamhet flera gånger med sin utstickande skära färg. Min gissning är överblommad rosenrot (Rhodiola rosea). Jag har bara sett dem i det här tillståndet, men det beror nog på att jag brukar vandra i fjällen på hösten. De ska annars vara gröna och blomma juni–juli.

En annan fetbladsväxt. Fetknopp kallar jag den här, med något överblommade gula blommor, som trivs där det är lite fuktigt. Kan det vara liten fetknopp (Sedum annuum)?

Slåtterblomma (Parnassia palustris) är en av mina favoriter. Jag gillar speciellt de skira, ådriga kronbladen. Den växer i blötmarker och fått namn efter latinets palus, kärr. De är vanliga, och jag såg mängder av dem vid Horrmundberget förra året.

När vi kom ner i skogen, mot slutet av vår vandring, möttes vi av brandgula rönnar (Sorbus aucuparia).

Under vandringen såg jag med ganska stor sannolikhet även fröställningar av mosippa. Men det regnade och blåste då, så det blev ingen bild. Men speciellt var det, för det var i Härjedalen, som har mosippa som landskapsblomma.

Vet du vad de gula och den rosa heter får du gärna lämna en kommentar.

Annonser

Toppen av Horrmundberget

Den sista veckan i juli bodde jag i en stuga i Kläppen tillsammans med mina föräldrar. Vi var där för att vara med i världens största orienteringstävling, som arrangerades vid Sälens Högfjällshotell och Lindvallen. Thomas var där ibland också.

På kvällarna, när vi hade ätit och tvättat våra smutsiga kläder och skor, vilade vi upp oss inför nästa dag. Men ibland gick mamma och jag små promenader. Första kvällen gick vi till campingen och badade i Västerdalälven. Bottnen var mjuk och sumpig; så fort man rörde sig blev vattnet brunt. Vi satt mest i kanten med huvudena ovanför ytan och svalkade oss.

edij_160725_01_slatterblomma600x300

En annan kväll, efter den tredje tävlingen av fem, gick mamma och jag upp till toppen av Horrmundberget. Stugan som vi bodde i låg i bergets sluttning, och upp till toppen var det runt två kilometer. På vägen upp gick vi förbi flockar av blommande slåtterblommor (Parnassia palustris). Å, jag tycker att de är så fina. Kanske allra finast av vita blommor?

edij_160725_02_horrmundberget600x600

Upp kom vi, och kunde njuta av en storslagen utsikt en stund medan solen sakta sjönk ner bakom fjällen i väster. Sedan försökte vi hitta samma väg som vi gått upp. Det var inte så lätt som vi trodde, trots att vi såg stugorna och campingen nedanför oss. Det mesta ser ju så annorlunda ut när man ser det från ett annat håll så vi gick lite fel på stigarna några gånger, men ganska snart hittade vi rätt igen.

edij_160725_04_motljus600x400

Då och då stannade vi för att granska mjölkört, prästkragar och andra blommor. De var extra vackra i det milda motljuset.