Soltid

När det blev mer och mer vinter – och dagarna kortare – kändes det extra viktigt att komma ut mitt på dagen.

En solig dag, när morgonkylan flytt, lämnade jag mitt skrivbord och gick ner till sjön. Där låg isen tunn i kanten. På andra sidan böljade berg och dalar.

Jag slöt ögonen och kopplade bort alla bekymmer för en stund.

Annonser

Fjällvandring i Härjedalen och Jämtland dag 4

Från Handölan förbi Sylarna

Efter morgonbestyren gick vi bron över Handölan. Där mötte vi en ensam man, som jag tyckte mig känna igen från dagen innan, då han var på väg till Sylarna. Han frågade oss då hur lång tid det var dit. Men vi visste inte, eftersom vi inte kom därifrån. Vi hade kanske inte vetat ändå, för vi brydde oss inte så mycket om tiden.

Vi gick vidare, i motvind och smått regn, på leden mot Gamla Sylen. På vägen mötte vi några enstaka vandrare, både ensamma och i par. De verkade ganska obekymrade, kanske för att de gick i medvind och inte märkte regnet så tydligt. En cyklist och två löpare mötte vi också.

Från Gamla Sylen traskade vi vidare mot Sylarnas fjällstation. Den sista biten upp dit gick vi meter efter meter på breda brädor en bit ovanför marken.

Under vandringen blev vi båda svullna runt ögonen. Kanske berodde det på den bitvis hårda och kalla vinden, eller på för lite sömn? Ganska pigga i benen var vi i alla fall.

Från fjällstationen, som vi snabbt passerade (det kändes mest jobbigt att se en massa byggnader), gick vi öster om Herrklumpen och vidare på leden mot Helags fjällstation. Det var ett bra vägval, för hade vi rundat Herrklumpen på andra sidan hade vi nog mött regnmoln.

Nu kom vi till solsken i stället.Vid en bäck satte vi oss ner för en matpaus. Jag kompletterade knäckebröden med några salta jordnötter (nödproviant).

Ovanför oss visade dig den klarblå himlen.

En bit längre fram mötte vi ett par som skulle vara ute en vecka. De hade ingen klocka, så de ville gärna veta hur sen dagen var. Sedan gick vi kilometer efter kilometer utan att se någon.

Vid vindskyddet vid Miesehketjahke kunde man sitta på dass och titta på den här utsikten. Inte helt illa. Stängde man dörren såg man ingenting.

Vi fortsatte ytterligare en bit på leden och sökte sedan efter en bra sovplats. Kanske var jag för kräsen när jag inte ville sova på en ö mitt i älven, men efter att ha ratat diverse gräsgropar blev jag ganska nöjd med platsen vi fann bland dvärgbjörkar och kråkbär. Plötsligt blev det akut läge. Precis innan det började regna fick vi upp tältet. Det var den klart snabbaste tältuppsättningen vi gjort. Marken var inte helt perfekt, men med en sittdyna under tältduken för att skydda mot en hård trädrot blev det ganska bekvämt.

Solen sänkte sig i Ekorrdörren och snart somnade vi till regndropparna som slog mot tältduken.

Karta med vår vandring inritad.
Dag 4: Handölan–Miesehketjahke, 21 kilometer.

Solskenstur med ovanligt djur

edij_160229_skylt600x400I måndags åkte mamma och jag till Bergkarlås för att åka skidor. Thomas och jag cyklade dit några dagar innan och rekade, så vi visste att det fanns fina spår på den nio kilometer långa Hans-Ove-rundan.
edij_160229_utsikt600x400Vädret höll sig fint i flera dagar precis som jag önskade mig. På måndagen var det det allra bästa skidvädret med minusgrader, solsken och klar himmel. Mamma och jag stakade iväg från Bergkarlås bygdegård tog oss upp till Risa. Vi stannade då och då för att blicka ut över bergen och Siljan.
edij_160229_siljan600x400Spåret slingrade sig över åker och äng, förbi knuttimrade hus och bodar. Vi rundade ensilagebalar och korsade djurspår.
edij_160229_lama600x400Efter en kurva fick vi till vår förvåning se en lama i skogskanten. Den stod stolt intill ett gäng med får och getter. Mamma berättade att lamor är perfekta vaktdjur som kan skydda andra djur från varg. Laman vaktade och vi åkte vidare.
edij_160229_skidakare600x400Det blev flera sköna stopp i solen. Här är vi nästan uppe i Maggås. Sedan vände vi neråt igen.
edij_160229_risa600x400En av de många byarna längs Turistvägen, Risa, badade i solsken.
edij_160229_skidspar600x400När vi kom tillbaka till bygdegården såg vi en annan skidåkare, annars var vi helt ensamma i spåret. Men vi var inte nöjda. Efter energipåfyllning med äpple och kexchoklad åkte vi ännu ett varv. Den gången åkte vi lite annorlunda på slutet för slippa gå över vägen och för att undvika en backe där det saknades snö.

Stunder i solen

edij_160215_kollage600x667
Det blev en lagom lugn och skön söndag. Jag gick en promenad vid kvarteren närmast sjön, rensade en låda med papper och sprang en kort runda i närområdet. Snön knarrade under skosulorna, två talgoxar kvittrade i björkarna och jag lyfte ansiktet mot solen och njöt av det fina vintervädret.

I dag hade jag några ärenden i stan, och tog vägen förbi badplatsen. Där glittrade snön i alla möjliga färger och jag kunde stått där hur länge som helst och förundrats över det vackra, om det inte hade varit så kallt om näsan. Med håret vitt av frost fortsatte jag in till stan och hälsade på Thomas en stund.

Ibland vill jag bara att vintern ska vara över så det blir vår, men sådana här dagar med solsken, frost, snö och kyla är jag riktigt förtjust och hur nöjd som helst.

I sol och snö

edij_150516_tavling640x427
Helgen som gick ägnades åt orientering. Thomas och jag åkte till Bjursås på både lördagen och söndagen. Där samlades människor från olika delar av Sverige, och jag mötte några av mina gamla klubbkamrater från Småland. Trots att vi har bott här i Mora flera år springer vi fortfarande för våra smålandsklubbar. Vi hängde vid Thomas klubb, som hade rest upp för att delta i långhelgens fyra tävlingar.

edij_150516_kabbeleka640x427

Den första dagen var det soligt och skönt. Det var medeldistans, och vi sprang elitbanor både Thomas och jag. För mig gick det dåligt, och jag kände mig väldigt missnöjd. Jag sprang fel och långsamt. Det var inte min typ av terräng; det var stenigt, och kontrollerna satt gömda. Jag kom nästan sist i min klass. Men det har jag kommit över nu. För Thomas gick det bättre, men han bommade lite han också.

edij_150516_vitsippor640x427

På söndagen stämde väderprognosen bra: snö och runt tre grader varmt. Vi var förberedda på ovädret, så i stället för att gå till målet satt vi i bilen en stund innan vi gick till starten. Vi tog sällskap eftersom vi startade med tio minuters mellanrum. Det föll snö i omgångar, men inget lade sig på marken. Trots min målsättning att göra ett bättre lopp gick det inte värst bra. Det var långdistans och inte min terräng den dagen heller. Det var stenigt och bitvis väldigt svårsprunget. Men ganska roligt var det ändå. När jag kom till målet tog jag med kalla fingrar på mig mina överdragskläder och sprang till duschen. Det var riktigt skönt att ta på sig torra kläder efter en snabb dusch i ganska varmt vatten utomhus.

Nu ser jag fram emot nästa tävlingshelg. Det blir inte nu till helgen, men helgen därpå blir det tre tävlingar här i närheten, i Grönklitt.