En vandring i historien

Efter många resor åt olika håll ligger jag (långt, långt) efter med blogguppdateringar. Kanske skaffar jag en smart telefon eller mobilt internet någon gång (så jag kan uppdatera så fort jag får en skrividé) men den dagen är inte här än.

Jag tar vid där jag slutade, och återgår till när Thomas och jag var på Sollerön för att provsmaka äpplen. Det var en solig och härligt varm dag.
edij_160907_02_kulturstig600x400

När vi hade fått nog av äpplen parkerade vi cyklarna vid Solleröns hembygdsgård och följde kulturstigen. Stigen passerade gravfält, odlingsrösen och andra minnesmärken från forntiden.

edij_160907_02_kristin600x400

På Sollerön finns Dalarnas största och bäst bevarade gravfält. Enligt arkeologiska fynd har det bott människor på Sollerön i mer än tusen år. På informationstavlor kunde vi bland annat läsa om vikingar och hur det var att leva och dö förr. Jag fantiserade om hur det såg ut när vikingarna levde här.

edij_160907_02_tavla600x400

Vi kom till offerkällan och såg olika typer av mynt blänka i den grunda lilla brunnen. Källan skulle ha undergörande krafter och ”offrade man föremål, gärna av metall, skulle man vinna hälsa och lycka”. Kanske är de som offrat några mynt lyckligare och friskare nu? Vi offrade inget, utan gick glada vidare ändå.

Sedan kom vi till Klikten, ett naturminnesskyddat område för att skydda blåsipporna. På informationstavlan stod det bland annat: ”Förbud mot att vidta åtgärder som kan äventyra blåsippornas trivsel.” Det lät fint, tyckte jag. Blåsippor är ju också levande och har så klart känslor de också. Eller?

edij_160907_02_gruva600x400

Så kom vi till Silvergruvan, som öppnades i slutet av 1700-talet med förhoppningar om en lönsam gruvbrytning. Men den silverglänsande malmen var inte silver, utan visade sig vara blyglans och zinkblände. Gruvbrytningen lades ner i början av 1900-talet och blev aldrig lönsam.

edij_160907_02_angmyren600x400

Innan vi vände tillbaka mot hembygdsgården kom vi till Agnmyren, känd som lekplats för parande grodor under våren.

edij_160907_02_moln600x400

Efter 3,2 kilometers vandring kom vi tillbaka till hembygdsgården.

Mer om Sollerön:
sollero-hembygd.se/kulturstigen
solleron.se/sevardheter

Annonser

Äppeltider

Någon gång i somras läste Thomas och jag en artikel om äppelträdsallén på Sollerön. Sedan dess har vi väntat på att det ska bli äppeltider. I onsdags tyckte vi att det var dags. Det var en solig och varm kortbyxedag när vi cyklade en och en halv mil från Mora till Sollerön.

I början av 1900-talet planterades den första allén, som sträckte sig nära tre kilometer över ön, mellan Bengtsarvet och Gruddbo. Med tiden murknade träden och i slutet av 1900-talet fanns bara delar av den gamla allén kvar. År 1995 samlade Sollerö sockenförening och Sollerö fruktodlarförening in pengar för att kunna återplantera träd.

edij_160907_01_applen600x200Resultatet blev att 19 olika sorter fördelade på 227 träd kunde planteras. Här ovan syns de tre sorterna Moskvas päronäpple, Oranie och Gyllenkroks astrakan.

edij_160907_01_solleron600x400
Är man varsam kan man, enligt fruktodlarföreningen, ta ett äpple och smaka på någon särskild sort som man är nyfiken på.

edij_160907_01_savstaholm600x400

Merparten av träden hade en etikett med information om namn, smak, mognadstid och var de är lämpligast att odla.

edij_160907_01_transparente_blanche600x400Vi provsmakade flera av de mogna sorterna, och jag hittade tre favoriter. På tredje plats kom Transparente blanche. Fruktköttet var mjukt och sött; det var som att äta äppelmos.

edij_160907_01_gyllenkroks_astrakan600x400På andra plats hamnade Gyllenkroks astrakan, som hade små fruktiga äpplen. Det jag åt var så litet att jag kunde gömma det i min hand  helt perfekt när man som jag inte tycker om för stora äpplen.

edij_160907_01_gul_kanel600x400Nummer ett på min lista blev en för mig helt ny sort: Gul kanel, som har sitt ursprung i Ryssland. Namnet till trots hade frukterna starkt röda strimmor, och de luktade faktiskt kanel. Fruktköttet var saftigt och smakade kryddigt och fruktigt – juligt och somrigt på samma gång.