På väg hem från Falun förra veckoslutet stannade vi i Rättvik, för att köpa frukost till mig. Vi hade tänkt titta in i en andrahandsbutik där också, men eftersom den var stängd föreslog Thomas att vi skulle åka till Springkällan.
Ingen av oss hade varit där, men det gick ganska bra att hitta dit. Det var skyltat från Backavägen nordost om Rättvik, in på en grusväg som ledde oss nästan ända fram. Vi gick några hundra meter, och så var vi framme.
Vid Draggåns kant låg det fortfarande lite snö.
På en skylt informerades det om källan: Under 1800-talets senare hälft fanns stora förhoppningar om att hitta stora oljefyndigheter i Rättvik. Oljeborrningar påbörjades vid Draggån, men man hittade bara små mängder olja. I stället stötte man på en mycket kraftig vattenkällåder. Sedan dess har det funnits en springbrunn på platsen.
Det fanns också en ritning av hur källan kan se ut vintertid, när det nedfallande vattnet fryser till is. Då bildas en isstod. Det fick mig att tänka på Jönköpings vattenledningspark, som jag bodde nära en tid när jag studerade. Där var det en vinter flera väldigt vackra och höga isskulpturer i de frusna bassängerna.
När jag nämnde för mamma att vi besökt Springkällan visade det sig att hon och pappa också hade varit där – någon gång på 1970-talet. Ett roligt sammanträffande.
En dag i juni 