Fjällvandring i Oviksfjällen – del 1

Vi var ju på väg mot fjällen. Nu kommer fortsättningen.

Dimslöjor lekte mellan dalgångarna nedanför oss när vi tittade ut från tältet på morgonen. Det var dags för den första heldagen med vandring.

Efter morgonsysslorna klättrade vi ytterligare några höjdmeter och kom till en sommarled. Vi såg några sjöar långt bort, och en av de största skulle vi runda. Vi fick en skymt av solen, men det syns visst inte på bilderna.

På vägen ner till skogen roade vi oss bland annat med att byta ryggsäck. Här går jag med Thomas packning, som var något tyngre än min. Det fungerade bra, och det kändes bra att veta att vi skulle kunna bära varandras saker om det skulle behövas. Men efter några kilometer bytte vi tillbaka till våra egna.

Efter några timmars framåtmarsch rastade vi vid sjön Fisköga en stund.

Dimman rullade fram över fjällen och vi friskade upp fötterna med ett svalkande bad.

Den här superfina tallen såg vi efter att ha rundat sjön Saubogen. (Jo, de andra tallarna på bilden är ju också fina, men den stora var liksom finast. Jag hade lust att sätta mig under den en stund, men vi skulle vidare… en annan gång kanske?)

De steniga Imbergen var inte så svårgångna som det ser ut. Hittade man bara de röda markeringarna (som visserligen var gamla och nötta) fanns det ett bra stråk att följa, men jag var tacksam för min vandringsstav (en lagom tung och lång pinne som jag burit med mig från skidbacken).

Efter att ha gått en hel dag utan att se någon annan människa tyckte vi att det var okej att tälta precis intill stigen. Vi hittade en platt yta under en tall, bara några hundra meter från Storån.

I Storån hämtade vi vatten på kvällen. På morgonen utforskade Thomas skogen på andra sidan tältet och upptäckte att det var närmare till den sjö vi rundat strax innan vi valde boplats.

Andra heldagen följde vi Storån västerut. Vi passerade en liten sjö där det växte en fin grästuva på en sten. Det såg lite overkligt ut, som om någon placerat en kruka med gräs där. Vi fortsatte upp mot Hosjön, och jag var lite orolig att vi skulle bli tvungna att vada eller vända tillbaka. Det fanns nämligen ingen bro markerad på våra kartor (varken på den gamla eller nya).

Men över kom vi. Vi lämnade skogen bakom oss och siktade in oss på kalfjället.