Tisdagslunk

I tisdags gick Thomas och jag i en skog där jag bara bitvis varit tidigare. Förra sommaren plockade jag blåbär, hallon och smultron där. Jag kände igen några stråk som vi passerade, och mindes myren vi kom fram till.

Förra gången vi var där sprang vi med trötta ben i den tunga myren. Nu var vitmossan frusen och hård, så det krasade när jag tog några steg i kanten.

Där hittade jag några syrliga tranbär.


Vi fortsatte genom fruset ris, och när jag inte kunde välja höger eller vänster gick vi rakt fram.

Ibland kom stövlarna väl till pass.


Vid den här öppna ytan i skogen hade vattnet frusit till tunn is. Jag fantiserade om hur det skulle vara att glida fram på skridskor runt stammarna en frostig vinterdag.

Vi hoppade över breda bäckar, och jag lyckades blöta ner mig lite. Men det gjorde inget.

Solen sänkte sig och jag sa adjö till skogen. Jag kommer troligtvis tillbaka en annan gång.

Annonser

En skogstur

I går var det fruset och kallt. Mitt på dagen följde jag med Thomas till ett ännu inte ritat hörn på hans karta. Thomas ritade in vägar och bäckar, medan jag gick runt och trivdes i skogslugnet. Jag hade en karta att titta på i en plastficka, men den använde jag till att plocka trattkantareller i så snart jag hittade några. Ibland visslade jag för att hitta Thomas, och ibland hoppade jag över några vattenpölar som inte frusit till is.

Hej!

Springsugen blev jag, men nöjde mig med att ta mig fram i lugnare takt.

Då hinner man ju se alla detaljer, som frostig mossa.

Det rann flera smala bäckar i skogen. Några kunde man passera enkelt med bara ett litet kliv.

Här och där hängde några frusna lingon. Mums!

Solen tittade fram.

I en myr låg det lite snö.

Jag stoppade i mig några iskalla tranbär.

Sedan hittade jag ett riktigt bra svampställe.

En massa svampar överallt.