Teknikkoll i spåret

Förra söndagen åkte Thomas och jag till Evertsberg för att vara teknikkontrollanter i Vasaloppet. Vi åkte på våra träskidor genom skogen för att komma till toppen av backen, där vi skulle stå och filma skidåkarna (för att rapportera regelöverträdelser till en jury).

Flera tusen par skidor passerade under de timmar vi stod på varsin sida av spåren. Morgonens snöfall övergick sakta till glädjande solsken. Jag stampade med skidorna för att hålla värmen, och hejade då och då på muntra, frostiga, snabba och trötta åkare.

När jag stod där, och såg alla kämpa sig uppför backen, tänkte jag på när jag passerade där natten till lördagen. Då var jag fortfarande ganska pigg, och såg fram emot de utlovade pannkakorna. De var inte alls så goda som jag tänkt mig. De var lite kalla, och jag hade svårt att svälja tuggorna. Kanske borde jag ätit en till. Kanske hade jag orkat hela vägen till mål då. Men det blev inte så, och jag har kommit över det nu. Det kommer andra lopp, och andra mål.

Det var en del som tog skejtskär, men inte särskilt många. Kanske berodde det på det kärva föret (det lönade sig inte att skejta uppför), eller så har kunskapen om reglerna ökat.

När vårt uppdrag var slutfört gled vi sakta genom den tysta skogen. Väldigt sakta för min del, som hade fastfrusen snö under skidorna. Men när den gnidits bort gled jag lite fortare.

Över ett hygge, och sedan in i skogen igen och bort till bilen.

Annonser

En vända till Eldris

Efter den veckoliga tvättiden på förmiddagen tänkte jag jobba lite. Jag satte mig vid datorn och började lite smått, men det liksom pirrade i kroppen och jag hade ingen jobbro. Därför gav jag mig av mot skidspåret i stället. Ett riktigt bra val, om jag får säga det själv.

Jag brukar gå dit, men i dag joggade jag med skidorna i handen. Vid spåret bytte jag om till pjäxor, och lade löparskorna i en midjeväska. Sedan några år tillbaka springer jag med barfotaskor. Jag är riktigt nöjd med dem, och de fungerar året runt om man har tjocka ullsockar i dem när det är kallt. De är väldigt smidiga och tar inte mycket plats.

Sedan var det bara att staka på. Efter helgen slog det om till plusgrader, och i dag var det tre grader varmt, grådis och dimma. Jag fryser lätt, så jag trivs när det inte är för kallt, men tyvärr smälter snön när det inte är minusgrader. I dag höll spåren bra, men på många ställen var snölagret väldigt tunt.

Jag njöt i alla fall för fullt av friheten att kunna åka kilometer efter kilometer genom skogen. Förra veckans snöfall har gjort det möjligt att åka längre än den konstsnö som lades ut de första (eller sista) kilometerna av Vasaloppsspåret i november. På grund av det blandade underlaget varierade föret snabbt. Ibland sög skidorna fast i spåret, medan det bitvis gled förvånansvärt bra.

När jag kom till Eldris vände jag hemåt igen, och hemvägen tycktes kortare än vägen bort. Sedan var jag pigg och redo för några timmars jobb.

Första skidturen

I dag blev det äntligen av – den första turen på skidorna för vintern. Vilken frihet det var att staka fram i spåren (även om det bitvis var jobbigt) och susa nerför backarna. Jag passade på att åka medan det ännu var ljust, och fick faktiskt njuta av en del solsken medan jag åkte i Vasaloppsspåret, längre och längre från stan. En bit efter fyrakilometersskylten (fyra kilometer från Vasaloppsmålet) slutade snöbädden, så då vände jag tillbaka. Nu ser jag fram emot mer skidåkning.