Den stora badardagen

I morse föll den första snön. Gräset täcktes för en stund, men snart steg temperaturen och snön smälte bort i regnet. Nu droppar regnet mot takplåten utanför, och mina tankar vandrar tillbaka till mitten av sommaren.

Den 17 juli cyklade Thomas och jag medsols runt Orsasjön. Solen värmde och sjön låg blank. Vårt mål var att bada på sju platser. Min packning innehöll en handduk, några kakor och två bikinis att byta mellan.

Badstopp i Orsasjön

1. Kråkberg
Första stoppet blev den mycket långgrunda viken vid Kråkberg. Klart vatten och mjuk sandbotten. Långsträckt strand med finkornig sand. Den bästa badplatsen om man inte vill simma eller doppa sig direkt.

2. Bonäs
På bryggorna vid hamnen i Bonäs kan man soltorka mellan baden, men nu blev det bara ett dopp i det gyllenbruna vattnet. Det finns även en fin gräsplätt, och lite strand att hänga på. Ett mysigt ställe.

3. Våmhus
Våmåbadet har en lång strand. Den som vill doppa sig snabbt kan sikta in sig på Våmåns utlopp, där det är en djup ränna. Annars kan man ströva långt ut i vattnet, som den här dagen hade färg som hallonsaft. Bottnen var täckt med något grövre stenar än vid Kråkberg och Bonäs.

4. Bäcka
I Bäcka kan man kliva rakt ner i vattnet från gräsmattan. Det är perfekt, om man vill slippa sandkorn mellan tårna när man ska upp på land och torka fötterna. Vattnet var rätt grumligt, men varmt. Där mötte vi en man med termometer, som kände igen oss (mannen alltså, inte termometern). Det visade sig att vi nästan var grannar. Minns jag rätt var det 23 grader i vattnet.

5. Orsa
Vinden tilltog och vågorna brusade när vi kom till Orsa. Sjön hade tappat sina konturer i soldiset, och kändes som ett hav. Vattnet var grumligt av all rörelse. Det var det folktätaste stället, men det var ändå lätt att hålla avstånd och hitta en egen plats på den långa stranden.

6. Holen
I Holen finns en gräsmatta bland tallar och omklädningskur för den som vill skyla sig. Men vi hade redan badkläder på oss. Bottnen var lite stenig, med några större stenar, men det fanns ett röjt stråk för den som inte vill snubbla. Solen sänkte sig i väster, och vattnet tycktes bläcksvart.

7. Vattnäs
Den sista badplatsen var svårast att hitta till. Jag är osäker på om vi hittade helt rätt, för det kändes lite privat. Vi fann en brygga bland vassen i en oansenlig vik. Det var så skumt att jag inte såg så mycket av vattnet, och bottnen hann jag inte känna mycket av heller. Men det gick att doppa sig, och vattnet var fortfarande varmt.

Vi bytte om och cyklade hem, nöjda med den stora badardagen.

Dag 5 – Lillvålvallen till Tännäs

Söndagen den 26 september

Den sista natten var den lugnaste av de fyra – det var helt vindstilla, och kallt. På morgonen var tält och ryggsäckar frosttäckta.

Utsikt från tältet.

Vi låg i tältet och såg solens strålar stiga högre och högre.

Lillvålvallen och Mejsån.

Vi åt en sista frukost, och torkade tältet i solen, innan vi lämnade Lillvålvallen.

Den bättre delen av den gemensamma vinter- och sommarleden ner mot Tännäs.

Delar av den gemensamma vinter- och sommarleden ner mot Tännäs var sönderkörd, spårig, risig och skräpig. Det var nog tur att vi inte hade börjat vår vandring där. Men det blev lite bättre längre ner, med gräsmjuka ytor att traska på.

Innan vi kom fram till Tännån genade vi i skogen genom böljande mjuk mossa, och mumsade stora lingon och blåbär.

Bro över Tännån.

Direkt efter bron över Tännån stannade vi för att ta på oss mer kläder. Då såg jag något grönt blänka i mossan. Det var en liten glasflaska. Väldigt lik en flaska jag hittade djupt inne i en tät skog i Moratrakten förra året, men den här var lite ljusare. Den var märkt med ”Ingen pant, ingen retur”, och i botten fanns tre stjärnor, ett H och siffrorna 63. Efter lite sökande har jag hittat att flaskan troligtvis är från 1963, tillverkad av Hammars glasbruk. Men hur kom den dit, till kanten av Tännån? Och hur länge har den legat där?

Glasflaska.

Spegelbild.

Framme i Tännäs hade vi gott om tid att ta oss till busshållplatsen. Då gick vi upp till Sveriges högst belägna kyrka (648 meter över havet, enligt en skylt), byggd 1855. Sedan vände vi ner mot en grusväg och gick långsamt till Tjärnbräcka.

Busskuren vid Tjärnbräcka.

Klockan 12.53 åkte vi buss från Tjärnbräcka till Sveg. Där fick vi en lagom lång matpaus på 45 minuter, innan en annan buss tog oss hem till Mora. Vi var framme vid resecentrum klockan 17.40.

Femte och sista dagens tur.

Hela vandringen från Grövelsjön till Tännäs.

Hällne

En av höjdpunkterna under fjällvandringen från Grövelsjön till Tännäs var Hällne, en liten vit fläck på kartan. Vi kom dit av en slump, när vi rekade vägen inför nästkommande dag.

Det stod en skylt i myren där leden gick fram.

Något grått skymtade genom skogen. Väl framme möttes vi av kala berghällar, och en betagande vy över Tännäs.

Tännäs.

Hem-Kröket långt bort och Thomas nära.

Medan kvällssolen sänkte sig vandrade vi förundrade och lyckliga runt bland hällarna, myrarna och tjärnarna.

Kristin och Thomas.

Vi hamnade på toppen av en liten bergknalle, och sedan genade vi genom skogen tillbaka till tältet vid Lillvålvallen.

Dag 4 – Tandsjövålen till Lillvålvallen

Lördagen den 25 september

Nu väntade vår längsta dagstur. Vi skulle ta oss så långt att vi kunde ta oss till Tännäs, och vidare till Tjärnbräcka, på några timmar nästa dag.

Efter en lugn natt vaknade vi pigga på mer vandring.

Gruppfoto innan vi lämnade vår boplats.

Under natten hade fjällen i väster klätts med snö.

Jag blickade en sista gång mot Rogen, innan vi gick mot dagens äventyr.

Vi gick på många långa spångar över klafsiga myrar. Plötsligt såg vi inga orangea prickar på stenar eller träd, och insåg efter lite grubblande att vi tagit fel stig några hundra meter tidigare. Det var väldigt svårt att se de små prickarna på kartan, men vi hade kommit in på en stig som slutade vid ett vindskydd vid en sjö. Vi vände tillbaka, och kom på rätt spår.

Solen kom och försvann bakom regnfyllda moln. Jag tog upp kameran, stoppade ner den så fort små droppar föll, och tog upp den snart igen.

Vingåsen.

På Vingåsen var det lugnt och tyst, och det var lätt att bli springsugen i den öppna tallskogen.

Och så kom solen, och den fina åsen jag sett fram emot att gå på, Mellan Väster-Vingarna och Öster-Vingarna.

Matpaus och fotbad vid Öster-Vingarna.

Där hade vi lyxlunch. Jag hade nämligen fått en av Thomas chokladbollar. Den hade jag burit med mig, och sparat till ett extra fint tillfälle. Jag fick halva bollen till efterrätt.

Thomas och jag.

Vi kom snart till Käringsjövallen. Där var min karta så klottrig, att det inte gick att se bästa vägen mot Mysklan. Nu i efterhand kan jag se att vi kunde genat väster om bebyggelsen. Nu gick vi mot parkeringen, för att vara säkra på att komma fram, och följde en bred grusväg norrut.

Förfriskning vid Mysklan.

Norr om Mysklan gick leden över myrar, och var inte särskilt vältrampad.

Men med sökande blickar hittade vi nästa prick, och nästa.

Vid Tovvallen – ett verkligt passande namn på en så tovig vall – satt vi på varsin tuva och vilade oss ett tag i solsken.

Vi gick vidare genom högt gräs.

Och kom till de här fina kullarna av blåbär, kråkbär och lingon.

De mörka molnen drog sig bort, och kvällen blev regnfri.

Vid Lillvålvallen var det tovigare och gropigare än jag trott, men det fanns en liten fläck där vi kunde tälta.

Jag ägnade mig åt sovsäcksvård genom att dra in dun, som stuckit genom tyget. Sedan hade vi kvällen fri för äventyr. Då gick vi åt det håll vi skulle fortsätta nästa dag, och hittade något fantastiskt fint.

Fjärde dagens tur.

Dag 3 – Rävtjärnsvålen till Tandsjövålen

Fredagen den 24 september

Morgonen var varmt välkommen. Fåglarna runt omkring lät också lättade efter en kall och hård natt. Tältet hade klarat natten. En dragkedja som hängt upp sig gick att laga, och vi gjorde oss redo för ännu en vandringsdag.

Tältet torkades rent och torrt med trasa, och så packade vi ihop och begav oss ner genom skogen i riktning mot Storrödtjärnstugan, där vi skulle komma på leden igen.

Det var lätt att gå, och vi blev snart varma i kläderna. Vattnet i bäckarna var inte av bästa kvalitet, men vi hittade en där vi kunde dricka oss pigga.

Några bodar intill Svenska Turistföreningens stuga vid Storrödtjärn.

Snart kom vi fram till Storrödtjärnstugan, och därifrån kantades leden av nymålade stenar.

Brattbäckvålen till vänster.

En av alla långa spångar utmed leden.

Snart lämnade vi Dalarna, och gick in i Härjedalen. Den stora sjön Rogen skymtade genom skogen, och när vi passerat det sydöstra hörnet av den ändrade terrängen karaktär. Genom en stenskog tog vi oss upp mot fjället igen.

Det fanns inte en stenfri yta att tälta på, ens med ett så litet tält som Hilleberg Unna.

Innan skogen övergick i kalfjäll bredde några flacka sandfläckar ut sig, till synes perfekta att tälta på. Men dagen var ung, och vi skulle fortsätta ännu några kilometer.

En ganska tuff stigning väntade oss, och ett stort vitt moln som jagat oss hann ikapp. Snön yrde mot oss från vänster. Det blev snabbt kallt, så vi klädde oss regntätt, och fortsatte upp över Tandsjövålen och framåt.

Vi hade snöstormen från förra årets fjällvandring i Oldfjällen i ganska färskt minne, och gjorde jämförelser. Det här var inte alls så stark vind, vi skulle bara upp på fjället, och sedan ta oss ner i den skyddande skogen. Och vi hade faktiskt medvind! Vilken skillnad mot att gå emot nålvassa piskande snökorn. Det här klarade vi lätt.

Trodde jag. När vi kom ner i skogen och hittade en flat plätt under en tall, var jag så trött i fötterna, och kall för att jag inte tog på mig tillräckligt med kläder direkt. Jag orkade inte hjälpa till att sätta upp tältet. Det var bara stenar där jag försökte få ner pinnarna.

Men som tur var hade Thomas mer tålamod, och förankrade tältet noggrant medan jag struttade runt och lyckades få värmen att sprida sig ända ut i spetsarna.

Det var en magiskt fin skog vi skulle bo i. Krokiga, knotiga och knubbiga tallar stod stolta och beskyddande runt oss.

På en död tallstam växte rikligt med gul varglav, Letharia vulpina. Laven är fridlyst i Sverige, och är även Dalarnas landskapslav.

Sjöutsikt från tältplatsen – Rogen.

Mellan stammarna hade vi sjöutsikt.

Nu hade vi ett hem, och det var flera timmar tills solen skulle gå ner. Då gick vi på upptäcktsfärd. Vi följde leden åt det håll vi skulle fortsätta nästa dag, men svängde av på en smal stig som ledde ner till en lagun. Vi rundade den, och kom ner till Rogsbodarna och Rogens strand.

När vi hade sett oss nöjda, på vågorna och de mäktiga fjällen, gick vi hem och åt kvällsmat.

Rogen vid Rogsbodarna.

Tredje dagens tur.

Dag 2 – Storvättehågna till Rävtjärnsvålen

Torsdagen den 23 september

Mörka moln drog förbi från norr. Vi hade inte bråttom att ge oss av, utan åt frukost och låg kvar i tältet ett tag. Vi kunde gott vänta på uppehåll.

Jag kikade ut och spanade efter ljusningar. Och snart såg det bättre ut.

Vi rundade Storvätteshågna, och siktade på leden mot Spångkojan.

Bra nöjd efter att ha slukat en massa blåbär.

Snart var det dags för dagens andra mål mat. För min del pizzaknäckebröd, och en handfull blåbär till efterrätt.

Ledförgrening nära Storån.

Ledskyltar.

Efter att ha passerat Storån svängde vi norrut, mot Töfsingsdalens nationalpark.

Goda blåbär precis intill stigen.

Och solmogna lingon.

En metallstolpe och en målad sten visade nationalparkens gräns. Vi stannade för att äta under månghundraåriga tallar. Sedan kom vi upp på öppet fjäll, där vinden drog i oss. Några renar betade en bit bort, och någon med hund kom efter oss på leden. Vi vek av norrut på väster sida av Rävtjärnsvålen för att leta tältplats.

Det var stenigt, och inte särskilt plant. Där det var mjukt och slätt, var det även blött. Vi enades om en plats ovanför några tjärnar och en bit ifrån ett rengärde. Regnmoln närmade sig, och en regnbåge trädde fram över tältet.

Tältplats nummer två.

Slagufjället till höger, och norska fjäll i horisonten.

Under natten ökade vinden, och tältet bågnade och skakade. Duken ruskades av och an. Jag låg mest vaken och önskade att vinden skulle lugna sig, att tältet skulle hålla, och att det snart skulle bli morgon. Det ven i fjällbjörkarnas kronor, sedan var det lugnare några andetag, innan vinden med ny kraft drog förbi.

Vad gör vi om tältet inte står emot vinden? Kan vi ta oss till någon koja? Hur skulle vi hitta dit i natten? Trots frågor utan svar försökte jag lugna mig. Vi är här nu, och när solen stiger i morgon kommer vinden att avta. Det måste den. Det är orimligt att det fortsätter blåsa så här starkt.

Det blev en kall natt, men jag höll mig varm i sovsäcken, och somnade några gånger innan det var ny dag.

Andra dagens tur.

Dag 1 – Grövelsjön till Storvättehågna

Onsdagen den 22 september

Klockan 11.00 steg vi på bussen till Grövelsjön vid Mora resecentrum. Våra ryggsäckar var packade med allt vi skulle behöva de kommande dagarna. Luften i bussen var kvav, och jag mådde lite illa på de slingriga vägarna i slutet av resan.

Grövelsjöns fjällstation och de norska fjällen västerut.

Runt klockan 14.30 var vi framme. Det var skönt att komma direkt ut i den friska fjälluften. Jag tog fram kartan, och så gick vi sakta upp genom fjällskogen från Grövelsjöns fjällstation. Solen och packningen värmde. Vi mötte flera dagsvandrare, som var på väg ner från fjället, och plötsligt störtade två renar förbi – och så en tredje. Den stannade och tittade häpet på oss, och rusade sedan frustande efter de andra två.

Efter några hundra meters vandring och en del blåbärsätande.

Veckan innan vandringen hade vi följt väderprognoser för området. De tidiga prognoserna visade mycket regn, och ner mot nollgradigt och minusgrader på nätterna. När prognosen visade 12 mm regn de första dagarna hade vi tankar på att avbryta våra planer. Men efter hand blev prognosen mildare, och vi ställde in oss på att vandra.

Mot Storvätteshågna, den högsta punkten i Svealand.

Himlen var ljus, med lätta moln, och vinden svalkade när vi kom upp på fjället. Nu skulle vi hinna fram till Storvätteshågnas sydsluttning och hitta en bra tältplats innan mörkret föll. Bäckarna på vägen dit oroade mig lite. Skulle de gå att passera utan att vi behövde vada?

Första vätskestoppet blev vid Foskbäcken. Jag drack ur flaska.

Och Thomas ur ihoptryckbar mugg.

I nästa dalgång väntade ännu ett vattenhinder.

Där stenarna låg som tätast skulle vi ta oss över.

Med långa kliv och lånade stavar gick det bra även för mig.

Ganska vattentåliga kängor.

En dubbeltall och Thomas.

I söder sträckte Nipfjället ut sig, och en vit snöpresenning skymtade på Idre Fjäll.

Lummer.

På södra sidan av Storvätteshågna fann vi en svagt lutande fläck med mjukt ris, där vi satte upp tältet. Mörka moln närmade sig från väster, och under natten föll det en hel del regn. Regnet låter mycket ymnigare, när det smattrar mot tältduken.

Första dagens tur.

Packningen

Veckan innan fjällvandringen gick jag igenom vad jag skulle ha med mig. Jag utgick från packlistan från förra året, och funderade på om något behövde bytas ut, eller kanske slopas. Jag samlade utrustningen på golvet, och kollade statusen. Kängorna behövde tvättas och vaxas, en filmburk fylldes med tandkräm, och en karta över området redigerades och skrevs ut.

På morgonen, innan vi skulle åka buss till Grövelsjön, packade jag ner allt i ramryggsäcken – en Camp Trails, som jag fått av Thomas far. Den är rymlig och har ett stort fack där det mesta får plats. Jag rullade liggunderlaget och packade ner sovsäck, kläder och mat. I lockfickan, som försluts med kardborrband, förvarade jag sittdynan. Framtill finns även en ficka som stängs med dragkedja. Där förvarades regnskyddet och hygienartiklar.

Packning

Bo och sova

• Dunsovsäck utan dragkedja, Peter Hutchinson Designs, Minim 400
• Liggunderlag, Multimat Extreme 9.5 XL
• Mjuk påse att ha kläder i och använda som kudde
• Sittdyna, vikbar i grön skumplast

Bära och packa

• Ryggsäck, Camp Trails
• Packpåse till sovsäck, Ortlieb
• Packpåse till kläder
• Packpåse till kamera
• Regnskydd till ryggsäck, Four seasons

Kläder

• Kängor, Lundhags Contessa 39
• Merrell barfotaskor Pace Glove 39
• Mössa, ull, Colorful Standard
• Vantar, ull
• Handledsvärmare, ull
• Polotröja, Woolpower Zip turtleneck
• Huvtröja, merinoull, As Tucas
• Långkalsonger, ull
• Byxor, Houdini Liquid Rock Pants
• Bh:ar, en Aclima i ull, och en i syntetmaterial
• Trosor, ett par i merinull och ett par i ull och silke
• Strumpor, två par i 50 % merinoull, Devold
• Tjocka strumpor, två par, 200 och 400 g/m², Woolpower
• Undertröja, nät-t-shirt, Brynje
• Dunväst
• Regnjacka, M Ultralight Shell Jacket 2.0, Stellar Equipment
• Regnbyxor, Haglöfs
• Regnvantar i PVC, (avklippta ärmar) Farmerrain
• Sydväst, Pinewood

Hygien

• Hudsalva av bivax och kokosolja
• Tandborste i bambu
• Tandtråd
• Tandkräm i filmburk
• Skavsårstejp, lindad på filmburken
• Tvål, flytande i liten plastflaska
• Toapapper

Diverse

• Kamera, Canon EOS 600D
• Minneskort
• Kamerafodral
• Karta, två A4 i plastficka
• Bankkort
• Körtkort
• Mobiltelefon, Samsung A20e
• Litet cykellyse, rött (nattlampa)
• Hårsnoddar
• Hårspänne
• Säkerhetsnålar, 4 st
• Diskduk, Wettex

Mat

• Flaska, 355 ml, Klean Kanteen
  Maten, och mina tankar om den, kan du läsa i inlägget Fjällmat

På resan

• Handsprit, i revaxörflaska
• Laddsladd, endast USB-ände
• Matsäck
• Nyckel hem

Fjällvandring Grövelsjön–Tännäs 22–26 september

Sedan 2014 har Thomas och jag vandrat i fjällen minst en gång om året. Och de senaste åren har vi gått från en plats till en annan – så blev det även i år.

I början av september brukar vi vandra, men då visste vi ännu inte var vi ville gå. Vi tittade på kartor och klurade fram och tillbaka. Gränsen till Norge är stängd på grund av pandemin, så vi fick hålla oss i Sverige. Till slut fastnade vi för Tännäs till Grövelsjön. Men bussarna kom fram för sent på dagen. Då vände vi på sträckan, Grövelsjön till Tännäs, och vips hade vi en perfekt matchning.

Planen var klar. Onsdagen den 22 september skulle vi åka buss från Mora till Grövelsjön. Sedan väntade vandring och fyra nätter i tält. Söndagen den 26 september skulle vi vara framme i Tännäs, för att ta bussen hem från Tjärnbräcka.

I följande inlägg kommer du kunna läsa om hur det gick. Häng på!

Packningen
Dag 1 – Grövelsjön till Storvättehågna
Dag 2 – Storvättehågna till Rävtjärnsvålen
Dag 3 – Rävtjärnsvålen till Tandsjövålen
Dag 4 – Tandsjövålen till Lillvålvallen
Hällne
Dag 5 – Lillvålvallen till Tännäs
Fjällmat
Karta med hela vandringen inritad

En tur till Alderängarna

En av de först dagarna i juni cyklade Thomas och jag till naturreservatet Alderängarna, åtta kilometer nordväst om Mora. Vi har besökt det några gånger tidigare, men inte just den här tiden på året.

Den blå pricken markerar Alderängsrundan – en led på 8,5 km (eller 7,5 km om man genar). Den lämpar sig väl för vandring eller löpning, och vi har sprungit den någon gång för många år sedan. Nu hängde vi mest runt i reservatet – lyssnade, spejade och upptäckte.

Reservatet gränsar mot Österdalälven i söder, och på den karga, steniga brinken växer smultron tillsammans med kattfot. Mycket kattfot.

Kattfot, Antennaria dioica.

Ännu mer kattfot.

Fjällnejlika, Lychnis alpina

Jag blir så lycklig när jag hittar pors. Har du känt doften? Den gör något särskilt med mig. Kanske blir jag lite berusad av den kryddiga, blommiga, juliga och underbara doften. Pors, Myrica gale.

Jag plockade med mig en handfull av de lösa hängena, att ha i en burk och ta fram att sniffa på när jag känner för det.

Så gick vi genom skogen till Alderängarna.

Den här färgen gillar jag. På stigen låg björkgrenar med blågrönt ”kött” (som barn brukade jag till låtsasmiddag servera murkna rödgula tallgrenar, som jag kallade kött, eftersom de hade viss likhet med kött). Kan det vara svampen grönskål som givit den här veden dess färg? Det är min gissning.

Vid Alderängarna kan det vara helt tyst, eller så hörs trafikens brus från riksväg 70. Ängens flikar breder ut sig och jag får lust att rusa genom det daggvåta gräset och hjula.

Blåsuga, Ajuga pyramidalis. Skoborstar brukade min mormor kalla dem.

Gulblommande blodrot, Potentilla erecta, tillsammans med blad av åkerbär, Rubus arcticus.

Ormbär, Paris quadrifolia.

Kabbeleka, Caltha palustris.

Humleblomster, Geum rivale.

Liljekonvalj, Convallaria majalis.

Och när jag sett mig mätt på blommor, och Thomas visat mig det finaste stället med liljekonvaljer, följde vi den mjuka stigen tillbaka till skogen, mot älven, och sedan cyklade vi hem.

Mer om Alderängarna

• På Länsstyrelsens webbplats finns mer information om naturreservatet.
  lansstyrelsen.se/dalarna
• På Mora outdoor finns många bra beskrivningar av rundor omkring Mora, där finns bilder och karta över Alderängsrundan.
  moraoutdoor.se
• En solig dag i februari 2018 skidade Thomas och jag genom reservatet.
  Alderängarna på skidor