Levde jag livet?

I början av 2018 gav jag mig själv några ledord: tydlighet och leva livet. Hur gick det med det då?

Tydlighet
Jo, jag jobbade med att bli tydligare både mot mig själv och gentemot andra. Självklart misslyckades jag ofta. Jag vacklade i beslut och sa ja även gånger då jag var tveksam. Några gånger ledde det till att jag fick väl mycket att göra. Men jag gjorde även framsteg och sa nej oftare än tidigare. Huvudsaken är att jag försökte – och fortsätter försöka bli bättre.

Jag har börjat ge mig själv mer tid att tänka och göra saker. Jag lägger in marginaler, eller något slags fluff, mellan saker. I stället för att tro att jag ska hinna med tio saker på en dag, nöjer jag mig med en eller två. Jag sänker alltså kraven. När jag klarat av det jag föresatt mig kan jag lägga till något. Jag känner att jag mår så mycket bättre av det här förhållningssättet jämfört med att att ha höga ambitioner som jag aldrig når – hur mycket jag än kämpar.

Jag ber om betänketid i lägen då jag känner mig pressad. Jag ger mig själv tid att tänka efter vad jag egentligen vill. Genom att göra det då och då blir det lättare att i andra lägen fatta snabba beslut.

Med sorg kan jag se andra stressa och forcera fram saker. Hur de våndas och tvingar sig själva att nå upp till något ouppnåeligt. Jag känner igen mig själv i dem, men kan se på och tänka: Allt behöver inte gå så fort. Simma lugnt! Håll dig flytande.

Leva livet
När jag tänkte ut ledorden leva livet ville jag fokusera på det bästa i livet. Jag ville fylla livet med fler höjdpunkter och utmana mig själv att göra sådant jag aldrig gjort.

Jag tycker att jag lyckades ganska bra, och samlade på mig flera små äventyr. Tillsammans med Thomas åkte jag turer på träskidor i djup snö. Jag deltog i ett parskidlopp med någon jag aldrig hade träffat. En varm sommardag rodde båt på en blåsig sjö. Jag orienterade i svår stenig terräng, och kiknade av vågorna i havet vid Örnsköldsvik. Jag höstvandrade i norska högfjäll tillsammans med Thomas och hans bror, och promenerade i en den uttorkade Orsasjön.

Det var bara en början. Jag vill ta med mig leva livet genom det här året också, liksom jag håller fast vid ordning. Men det här året ska få ett eget ord också: snäll. Jag vill bli bättre på att vara snäll mot mig själv, och mot andra.

Några höjdpunkter från 2018

Ett långpass till björkarna

En skidtur på Lunkmyren

En Smålandstur

Stubbsand

Fjällvandring i Jotunheimen i september

Bananer, bananer

En sommarvarm dag i oktober

Leva livet

Inför nyår funderade jag på ett årets ord. 2017 års ord var ordning, och det fungerade över förväntan. Det hjälpte mig att komma in i bättre rutiner, och jag tar gärna med mig det även det här året. Men nu vill jag gå vidare och komplettera med ett nytt – ett ord som ska leda mig framåt.

Jag har funderat på tydlighet. Av någon anledning känner jag vaga känslor för det ordet, det skaver lite. Kanske är det för att jag har svårt för just tydlighet. Jag har svårt att fatta beslut, och kräver ofta otroliga mängder information och analyser innan jag bestämmer mig. Många gånger blir beslutet att jag avstår från att göra något, av rädsla att ångra mig – samtidigt som jag ändå ångrar mig när jag väl valt att inte agera. Ett ickeval är också ett val.

Det här fenomenet är kanske inte så ovanligt. Vissa undviker att göra sådant som tycks obehagligt eller ovant; och lämnar därför sällan sin komfortzon och beger sig ut på äventyr? Vissa kanske trivs med det, och det finns så klart olika grader av trygghet. För egen del har jag ett visst behov av förnyelse och äventyrskänslor, men jag vill ändå ha kvar  ganska mycket av det vana.

Det är en sådan skön känsla när valen enkla, när det känns rätt i hela kroppen. Så kändes det när jag flyttade till Dalarna. Magkänslan och hjärtat styrde mig, och det fanns inga andra alternativ än att vara nära Thomas. Då var det lätt, men nu känns valen ofta svåra. Jag behöver bli säkrare i mig själv, och tro att de val jag gör är riktiga för mig. Jag behöver lära känna mig själv bättre, så det blir lättare att välja – och stå för valen.

Det här året ska jag öva på att vara tydlig, både gentemot mig själv och andra. Kanske måste jag bli bättre på att hantera nederlag också. När det råkar bli fel beslut ska jag inte gräma mig för det, utan försöka rätta till det som går.

Sedan ska jag inte glömma bort att leva livet. Det är två ord som jag vill återkomma till ofta det här året. Mer sorglöshet, frihet och glädje!

Mer ordning

Året började med riktigt kalla dagar med minus 20 grader. Några dagar iddes jag inte springa eller åka skidor, så det blev soliga promenader i stället. Jag gick utmed älven och lyssnade till när ytvattnet frös till små flagor, och klirrade mot den hårda kanten.
Inför det här året kom jag fram till ett ledord, som jag ska ha med mig vart jag än går. Ordet är ordning. Det kan låta lite tråkigt, men det fungerar för mig.
Jag vill ta hand om sådant jag bara lämnat efter mig, och rensa bort sådant som skaver på mitt samvete. Jag vill bli fri från det gamla och fortsätta framåt.
Eftersom jag inte har något konkret mål, är det svårt att veta när jag är färdig. Sanningen är nog att jag aldrig kommer att bli klar med det här. Jag kommer inte få total ordning. Något sådant finns inte i mitt komplexa liv. Och det är inte det jag är ute efter. Jag vill bara få det lite bättre, känna att jag har någorlunda kontroll på läget – så jag kan njuta av nuet.
Men det låter ju ledsamt. Så klart ska jag njuta under tiden som jag skapar mer ordning. Just att sortera och ordna saker och tankar är faktiskt något jag gärna sysselsätter mig med. Jag tycker om att lista ut smarta system, och komma på kategorier som jag kan ordna saker i.

Mer ordning ska det bli – genom förändringar i små, små steg.